Svenska medier förklarar inte frihandelsavtal


Tvistlösningsmekanismen ISDS har blivit en av de mest uppmärksammade delarna av frihandelsavtalet mellan USA och EU. Kritikerna menar till och med att demokratin i Europa hotas av ISDS, vilket media även rapporterat om. TMI:s granskning visar dock att redaktionerna är dåliga på att förklara vad ISDS är och varför tvistlösningsmekanismer är nödvändiga i avtal om investeringsskydd.

 

Den svenska rapporteringen om det tilltänkta frihandelsavtalet mellan USA och EU (TTIP) har hitintills främst utmärkts av missförstånd och rena felaktigheter. I höstas uppmärksammade flera medier faran för att den amerikanska ”klorkycklingen” skulle nå europeiska konsumenter om TTIP blev verklighet. En rädsla som senare visade sig vara kraftigt överdriven.

Parallellt med klorkycklingen har även kritiken mot tvistlösningsmekanismen avseende investeringar, ISDS (Investor-State Dispute Settlement), som kan bli en del av TTIP, fått betydande medieutrymme. Framförallt miljörörelser och fackförbund har uttryckt stor oro för att amerikanska storbolag via ISDS ska kunna kringgå europeisk lagstiftning och på så sätt utarma demokratin.

DNSR och SVT är några av de medier som rapporterat om konflikten som omger ISDS. TMI har granskat hur väl dessa redaktioner beskrivit huvudobjektet i striden och konstaterar att ingen har lyckats särskilt bra. Samtliga publiceringar TMI tagit del av återger de olika ståndpunkterna i konflikten, men ingen artikel eller nyhetsinslag förklarar på ett grundläggande sätt hur själva ISDS fungerar eller varför en tvistlösningsmekanism oftast är nödvändig i ett frihandelsavtal som också omfattar investeringsskyddsregler.

Vad är då egentligen denna tvistlösningsmekanism som anklagas för att utgöra en fara mot vår demokrati?

Tvistlösningsmekanismen ISDS ingår i 90 % av alla bilaterala investeringsskyddsavtal (eng. ”Bilateral Investment Treaty”, förk. BIT) och är ett etablerat och erkänt system för att lösa tvister mellan utländska investerare och stater. Syftet med en BIT är att skapa ett stabilt och förutsägbart klimat vid internationella investeringar och ger därför garantier för hur utländska investerare ska behandlas. Centrala frågor som ingår i en BIT handlar bland annat om skydd mot diskriminering, godtycklig expropriering, rätt att överföra kapital och möjligheten till en rättslig prövning om en investerare anser att värdstaten brutit mot avtalet.

Skulle ett företag uppfatta att ett land brutit mot ett investeringsavtal ger ISDS därför möjlighet att pröva ärendet i ett s.k. internationellt skiljeförfarande. Över hälften av alla skiljeförfaranden avgörs antingen i Världsbankens tvistlösningsorgan (ICSID) eller i Stockholms Handelskammarens Skiljedomsinstitut (ICC).

Skiljeförfarandet skapar en neutral arena som minimerar riskerna med jäv och korruption, som annars skulle kunna uppkomma om ärendet hanterades i en lokal domstol. Som utländskt företag kan det till exempel kännas tryggare att mötas i Stockholm i stället för att gå upp i en domstol i Moskva. Dessutom behöver inte det investerande företaget anpassa sig till ett annat lands processregler eller språk.

ISDS definierar däremot inte hur investeringar ska skyddas, utan beskriver endast på vilket sätt en situation ska hanteras om en investerare anser att en stat brutit mot villkoren i avtalet. Hur investeringsvillkoren ska se ut och hur omfattande de ska vara (dvs. nivån på investeringsskyddet), är ett resultat av de mellanstatliga förhandlingar som föregått avtalet. Det hindrar dock inte redaktionerna från att ofta beteckna ISDS som själva ”investerarskyddet”, när det egentligen är en juridisk process. Varken EU-kommissionen, EU-parlamentet eller något av EU:s nationella parlament skulle acceptera att förhandlingsresultatet med USA som skulle innebära en inskränkning för dem att kunna lagstifta.

Redaktionen på Agenda kommer närmast i sina försök att förklara ISDS. På deras hemsida har man publicerat en mailkonversation med en anställd på Kommerskollegium som svarar på frågor om investeringsskyddet. Men man lyckas inte förklara för läsaren hur tvistlösningsmekanismen fungerar och vad som är poängen med den. Dessutom misstas ISDS även för att vara utgöra själva investeringsskyddet. I våras sände Agenda även ett inslag där man gjorde ett studiebesök på Handelskammaren i Stockholm. Tyvärr lyckas man inte heller den här gången förklara hur ISDS fungerar eller varför det är viktigt att företag och länder får tillgång till en neutral arena att mötas på.

Med tanke på den mediala uppmärksamhet som ISDS fått är det tråkigt att så få redaktioner verkar ha gått till botten med att förklara hur ISDS fungerar och de fördelar som finns med en tvistlösningsmekanism.

För den som vill läsa in sig på området rekommenderas Stockholms Handelskammares blogg om ISDS och Frihandelsbloggen.

 

ERIK THYSELIUS




Inga kommentarer



Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *