De första digitala vårdapparna lanserades för ungefär 10 år sedan. Till en början var inte besökarna många, men kring åren 2017–2018 strömmade användarna till i snabb takt och antalet användare passerade snart en halv miljon.
När den digitala vården och apparna har växt har också medierna börjat granska dem i större utsträckning. Daniel Forslund, utvecklingsansvarig för digitalisering på Vårdföretagarna, konstaterar att mediernas kritik ofta följer ett bestämt mönster.
Man återkommer till att den digitala vården urholkar den fysiska vårdens resurser. Att det är onödig vårdkonsumtion och att tillgängligheten leder till att främst unga kvinnor överutnyttjar apparna genom att söka vård för lättare symtom. Och att det i sin tur betyder mindre resurser för de verkligt sjuka.
”Jag tycker att det ofta finns en raljerande ton kring unga som går ut på att de egentligen inte har någon anledning att söka vård. Men majoriteten av de unga kvinnorna som vänder sig till den digitala vården söker för stress och ångestrelaterade besvär. Det är ofta stigmatiserande symtom vilket innebär att denna patientgrupp ofta känner sig mer trygga med att söka vård digitalt snarare än ett fysiskt besök”, säger Daniel Forslund.
I de flesta inslag och artiklar som NMI tagit del av så pekas den digitala vården ut som en resursslukare. Man nämner sällan att ett digitalt vårdbesök kan spara pengar eftersom det är billigare är en ett fysiskt besök på akuten eller vårdcentralen.
Fredagen den 15 november publicerade till exempel Sveriges Radios Ekot ett inslag som täcker in de här traditionella angreppspunkterna och där värdet av digital vård ifrågasätts principiellt. Vinkeln i Ekots inslag är just att unga kvinnor med lindriga besvär tar resurser från regionerna vilket går ut över gamla människor som använder den fysiska vården.
Ekots reporter intervjuar en ung tjej om varför hon använder digitala vårdappar.
”Man slipper boka en tid eller ringa någonstans tidigt på morgonen för att få komma in på vårdcentralen. Jag har sökt specifikt för lite hudbesvär, lite eksem men också för urinvägsinfektion ganska många gånger. Förkylningar, hög feber och sådana saker också”, säger hon.
I inslaget konstaterar reportern sedan att:
”Det betyder att när yngre gör många digitala vårdbesök för enklare åkommor så blir det mindre pengar kvar till de fysiska vårdcentralerna runt om i landet eftersom pengarna tas från samma budget.”
I Sveriges Radios Studio Ett samma dag sänds ett längre inslag som presenteras på följande sätt:
”Unga kvinnor med lättare åkommor, det är den grupp som oftast söker vård via digitala besök i olika vårdappar. Och läkare varnar för att digitala vårdbesök kan gå ut över sjuka äldre som söker fysisk vård på vårdcentralen, eftersom pengarna tas från samma budget hos regionerna.”
I en sekvens konstaterar en äldre patient det är svårare att få en tid på vårdcentralen.
”Det har blivit svårare att få en tid. Jag har förmaksflimmer och då behövde jag gå för jag mår lite dåligt. Då ringde jag i veckan och då, nej det fanns ingen tid på vårdcentralen.”
I både Ekot och Studio Ett får företrädare för den digitala vården möjlighet att försvara verksamheten i slutet av inslagen.
Vinkeln dyker även upp i Godmorgon världen och i Ekots lördagsintervju med sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD). Här är frågeställningarna de samma – att unga tjejer överutnyttjar den digitala vården vilket drabbar de som verkligen behöver vård.
Man kan undra varför medierna och särskilt public service så sällan byter perspektiv och vinklar på den förbättrade tillgängligheten som apparna innebär och som användarna uppenbarligen uppskattar, och den ekonomiska möjligheten att spara resurser med digital vård.
Inte heller lyfts aspekten att vårdapparna når patientgrupper som tidigare undvikit att söka vård.
”Jag tycker att medierna överlag missar patient- och individperspektivet. Man skriver mest om själva systemet men frågar sällan användarna om deras åsikt”, säger Daniel Forslund.
Inga kommentarer