Sydsvenskan publicerade ogrundad brottsanklagelse

Tambourine drev en inspelningsstudio i Malmö där artister som exempelvis The Cardigans, Timbuktu och The Hives använde. Dessutom utförde Tambourine ekonomitjänster åt artisterna. Mellan artisterna förekom lån, som Tambiurine genomförde, och det var när dessa lån inte betalats tillbaka som saken hade blivit offentlig i och med att ett av banden stämt ett annat. Sedan följde en rad stämningar kors och tvärs mellan olika artister och även en mot Tambourine.

Händelserna beskrevs i mängder med publiceringar i många medier under flera år från 2010. Det startade i Sydsvenskan som berättade att artister förlorat miljoner i härvan. Tambourine pekades ut som ansvarigt och som misstänkt för att ha försnillat artisternas pengar.

Sydsvenskan skrev:

”När artisterna upptäckte att pengarna var borta hävdade Tambourine Studios att pengarna hade ”lånats ut” till andra artister. Varför pengarna har lånats ut och hur de ska återbetalas har artisterna inte fått någon trovärdig förklaring på.

– Tambourine har lekt med andras pengar utan att ha rätt att göra det.”

Flera års rättsliga prövningar slutade med att Tambourines skuld i härvan avvisades av domstolarna. De allvarliga brottsanklagelser som riktades mot Tambourine och som Sydsvenskan publicerade visade sig vara grundlösa.

I anmälan till Pressombudsmannen skriver företaget bland annat att Sydsvenskan felaktigt framställt Tambourine som ekobrottsling och dessutom att tidningen påstått att Tambourine skulle ha bedrivit bankverksamhet, vilket är olagligt utan tillstånd.

Från Tambourines PO-anmälan:

”Man (Sydsvenskan, reds anm) har gjort det med egna ord, eller genom att ge luft åt andras anklagelser och man har inte ett enda bevis eller belägg, förutom påståenden, för att det man publicerar är riktigt. Vi är fyra personer med ett litet egenföretag som hamnat i en omöjlig situation där vi med bibehållen värdighet ska försöka freda oss mot anklagelser i partiska artiklar som redan på förhand kallar det beskrivna för ’Tambourinehärvan’.” 

Maurits Carlsson är vd för Tambourine Studios som han också äger tillsammans med tre kompanjoner:
– Sydsvenskan blev ett verktyg för den advokat som ville komma åt oss, och tidningen förmedlade hennes uppgifter om oss helt okritiskt, säger han till Näringslivets medieinstitut..

Företaget menade också att man inte fått tillräckligt med tid för att kunna bemöta de anklagelser som Sydsvenskan avsåg att publicera, och att de bemötanden som givits i vissa fall inte publicerats. Sydsvenskan svarade att tidningen inte tagit ställning i skuldfrågan utan enbart publicerat de anklagelser som artisterna riktat mot Tambourine, samt att företaget fått möjlighet att bemöta.

Sydsvenskans nuvarande chefredaktör Pia Rehnquist var inte inblandad i de redaktionella besluten i Tambourine-fallen, efterfsom hon då hade en annan roll på tidningen. Hon skriver i ett mail till Näringslivets medieinstitut att man i vissa fall låter exempelvis advokater föra fram misstankar utan formella bevis. ”Självklart gör vi en bedömning av hur välgrundade misstankarna är – och självklart gör vi allt vi kan  för att den part som ’misstänks’ ska bemöta anklagelserna.”

Pressombudsmannen tog inte ställning till huruvida Sydsvenskan hade sakligt stöd för anklagelserna, utan enbart om Tambourine fått möjlighet att bemöta uppgifterna. Han kom fram till att Tambourine fått tillräckligt med möjlighet att bemöta.

– Det är helt sjukt att det får vara så här, säger Maurits Carlsson. Sydsvenskan har aldrig varit intresserad av att ge vår bild av vad som hände.

Företag, föreningar och andra juridiska personer har bara en begränsad möjlighet att protestera mot felaktiga eller skepulativa uppgifter som publicerats, så ser reglerna ut i den svenska pressetiken. Ett företag har rätt att få ett genmäle publicerat och dessutom att felaktig sakuppgift ska rättas. Det senare bygger på att tidningen medger att den publicerade uppgiften är felaktig. Pressombudsmannen prövar alltså aldrig om uppgifter varit korrekta eller om de inneburit någon (otillbörlig) skada när det gäller företag eller andra juridiska personer.

”Den avgörande pressetiska frågan är huruvida T (Tambourine, reds anm) har fått möjlighet att komma till tals.”, skriver Pressombudsmannen. ”Mot bakgrund at att T fått komma till tals finner jag inte skäl att rikta pressetisk kritik mot Sydsvenskan.”

För Tambourine fick publiciteten stora följder.
– När Sydsvenskan publicerade anklagelserna hade vi tre personer som jobbade med ekonomitjänster. Vi fick lägga ner hela den verksamheten, säger Maurits Carlsson.

Händelserna har beskrivits av Sydsvenskan-journalisten Eskil Fagerström i boken Sanningen bakom Tambourinehävan. Där görs ett seriöst, djuplodande försök att beskriva de händelser som ledde fram till tvister och brottsanklagelser, där diskuteras skuldfrågan och där problematiseras till viss del även Sydsvenskans roll. ”Tamburinehärvan var i ganska liten utsträckning Tambourines fel – men genom att de var beredda att utföra lånen skpades förutsättningar för den härdsmälta som skulle komma.”, skriver Fagerström.  Däremot finns inget resonemang om tidningens ansvar för eventuell ekonomisk skada orsakad av publiceringarna.

Fler exempel:
Göteborgs-Posten fuskanklagade café
TV4 saknande stör för anklagelse om byggfusk och förfalsning