NMI:s Pamina Falck konstaterade i en granskning nyligen att en rad klimatorganisationer med sina budskap haft en gräddfil in till SR:s, SVT:s och DN:s redaktioner. 313 gånger hade organisationerna beretts utrymme, men ingen av dem hade under den undersöka perioden blivit föremål för en kritisk granskning.
I FN:s pågående 27:e klimatkonferens i Sharm el-Sheikh upprepar sig mönstret. Medierna bereder gärna plats för ödesmättade och kategoriska utsagor, medan intresset för nyansering och rimlighet i jämförelse är blygsamt.
Ett par aktuella exempel är de artiklar från TT och Dagens Nyheter som refererar en larmrapport som producerats av EU:s klimatorgan Copernicus. TT illustrerar med politiska uttalanden om att ”planeten brinner”. FN-chefen António Guterres levererade för sin del före klimatmötet en utsaga om att ”vi är på en motorväg mot klimathelvetet med foten på gaspedalen”.
TT inleder sin artikel med att årets oktober var den varmaste som hittills uppmätts i Europa. Med all respekt för att oktobervärmen kan vara besvärande borde TT ändå ha påpekat att inga slutsatser om klimatet kan dras av vädret under enskilda månader, än mindre begränsat till enskilda områden.
TT kunde som jämförelse till exempel ha påpekat att september var en ovanligt kall månad i Europa – och att Europa utgör bara 2 procent av jordens yta. (Sveriges areal är med 447 000 kvadratkilometer mindre än en tusendel av jordens yta, 510 miljoner kvadratkilometer.)
Även Copernicus ovanliga val av tidsperiod för sitt larm (”Globalt är de senaste åtta åren på väg att bli de varmaste som har uppmätts.”, återgivet av DN) har en sannolik förklaring. Genom att räkna med just åtta år får Copernicus med väderfenomenet El Niño, som på ett rekordstarkt sätt drev upp den globala temperaturen åren 2015-2016.
Om till exempel ett femårsperspektiv bakåt i tiden hade tillämpats, hade Copernicus behövt förklara att jorden inte blivit varmare alls. Vanligtvis bygger klimatvetenskapliga slutsatser på jämförelser över åtminstone en 30-årsperiod.
Det stora problemet i klimatrapporteringen är ändå inte enskilda artiklar av den nämnda typen, utan att det ständigt återupprepade katastrofnarrativet nästan aldrig får någon nyansering och att en kritisk granskning av nyhetskällorna lyser med sin frånvaro.
Som förhållningssätt går detta inte ihop med pressens publicitetsregler. Med de enorma mänskliga och ekonomiska värden som står på spel, borde medierna i klimatfrågorna logiskt sett i stället skärpa sig till det yttersta för att prestera en kunskapspräglad rapportering, som sätter frågorna i perspektiv.
En mer utförlig beskrivning om svårigheterna i rapporteringen om temperaturutvecklingen ges i den anknytande artikeln.
De senaste 8 åren har den globala medeltemperaturen inte ökat. Det verkar alltså som den globala uppvärmningen har upphört för den här gången.
Att dessa 8 år har varit de varmaste sedan mätningarna började, beror på att mätningarna började under en ovanlig kall period i jordens historia, och att det har blivit varmare sedan dess. Det enda dessa 8 år visar, är att världen har blivit varmare. Det bevisar inte vad som har orsakat uppvärmningen. Det bevisar inte att uppvärmningen kommer att fortsätta.