Naturskyddsföreningen skrev nyligen i en debattartikel i Dagens Nyheter att miljömyndigheter och miljöbalken fått hård och felaktig kritik från politiker och näringslivet. Det handlar snarare om lögner och myter som en del av en kampanj mot miljölagarna. Därför har Naturskyddsföreningen gått på ”djupet och granskat de rapporter som ligger till grund för den negativa bilden av miljöbalkssystemet som blivit förhärskande i debatten”.
Slutsatsen från Naturskyddsföreningen är att kritiken mot miljömyndigheterna är grundlös.
Tillståndsprocesserna tar inte orimligt lång tid, miljöbalken fungerar på det hela bra, EU:s miljölagstiftning överimplementeras inte av svenska myndigheter och det finns inga problem med tjänstemän som agerar aktivistiskt.
Skulle det här försvaret av tillståndsprocesserna stämma, från en av Sveriges tyngsta miljömakthavare, så vore det en stor nyhet med tanke på hur kompakt kritiken varit den senaste tiden mot just tillståndsprocesserna.
Det finns mängder med uppgifter och initiativ från tunga källor som motsäger Naturskyddsföreningens argument. Till exempel presenterade Svante Axelsson, samordnare för Fossilfritt Sverige och tidigare generalsekreterare för Naturskyddsföreningen, nyligen en lista med tolv förslag för hur tillståndsprocesserna kan kortas för att den gröna omställningen ska bli möjlig. I de färdplaner mot fossilfri konkurrenskraft som 22 stycken näringslivsorganisationer utarbetat nämns och tillståndsprocesserna som ett av de största hindren.
Här finns det utrymme för kritiska frågor från media kring Naturskyddsföreningens slutsatser.
Men trots att Naturskyddsföreningen är en organisation som ofta får stor massmedial uppmärksamhet låter medierna rapporten passera helt obemärkt. Det är endast Peter Wennblad, ledarskribenten på Svenska Dagbladet, som skriver ett kritiskt ledarstick mot Naturskyddsföreningens slutsatser. Organisationen Svenskt Näringsliv bemöter också debattinlägget.
En självklar fråga är att om allt fungerar bra hur kommer det sig då att tillståndprocesserna för till exempel nya gruvor, elledningar och ny vindkraft tar väldigt lång tid. Eller hur ser Naturskyddsföreningen på att näringslivet och andra aktörer menar att miljöbalken måste reformeras för att den gröna omställningen ska vara möjlig.
Kort sagt vilka alternativa förslag har Naturskyddsföreningen för att snabba på omställningen?
Men i nyhetsmedier är det helt tyst. Ingen journalist har ställt frågor till Naturskyddsföreningen.
När Timbro Medieinstitut i rapporten Mediernas gullegrisar granskade hur medierna rapporterar kring Naturskyddsföreningen blev slutsatsen att det är mycket ovanligt att det i huvud taget ställs några kritiska frågor till organisationen.
”En möjlig förklaring till bristen på granskning är att de värderingar som Naturskyddsföreningen står för och föreningens arbetssätt som kravställare på politik och myndigheter, ligger nära hur journalister ser på sig själva”, skrev Timbro Medieinstitut.
Jag måste säga att den här inlägget är en smula märkligt. Martin Berg frågar i artikeln ovan att ”vilka alternativa förslag har Naturskyddsföreningen för att snabba på omställningen?”
Naturskyddsföreningen lämnar just fem sådana alternativa förslag som Martin Berg efterfrågar i avslutningen av vår debattartikel. Fem förslag utformade att öka smidigheten och effektiviteten i de – relativt få –tillståndsprocesser som drar ut på tiden. Och detta utan att minska miljöskyddet. Dessa förslag överlappar för övrigt i stora stycken med det Fossilfritt Sverige föreslår. Läs gärna själv och jämför: https://www.dn.se/debatt/logner-och-myter-en-del-av-kampanjen-mot-miljolagar/
Men vår rapport handlar framförallt om den omfattande mytbildning om miljöbalken, miljömyndigheterna och prövningarna som fått stå oemotsagda i medierna i snart tjugo år. I rapporten finns det en lång rad exempel på detta. Det rör sig alltså snarast om att medierna ganska förbehållslöst förmedlat de överdrivna budskapen som näringslivets organisationer torgfört om prövningsprocessernas tidsåtgång, miljönytta och tjänstepersoners objektivitet.
Vi vill därför nyansera debatten, jag tror att statistiken och vår granskning av den ensidiga och ibland djupt felaktiga rapporteringen: https://www.naturskyddsforeningen.se/artiklar/till-miljolagarnas-forsvar/