”För att oberoende av makten rapportera om nyheter som är sanna och relevanta.” svarade public service-vd:n på sin egen fråga, och fortsatte:
”Det finns goda skäl till att vi i en djupt rotad västerländsk liberal presstradition skiljer på news and views, nyheter och åsikter. Läsaren måste kunna utgå från att journalisten enbart tjänar allmänheten och ingen annan. Journalisten publicerar det hen vet därför att det är sant (verifierbart) och relevant (viktigt för publiken att veta). Inte för att det är bra eller dåligt för ett parti, ett företag, ett land eller en president. Det är en etik som ger journalistiken en särställning, som gör att vi kan kalla journalistiken just en tredje eller fjärde statsmakt. Det är en idé om maktdelning i en demokrati, där journalistiken har sin roll och andra makter har sin. När journalisten överträder den osynliga linjen och börjar ange lösningar är hen inte längre journalist utan politiker.”
Tyvärr verkar dessa till journalister förklädda politiker finnas på hans eget företag, UR.
När UR gör tv-program om fritt skolval och friskolor lyfter reportrarna Isabella Grybe och Natanael Derwinger fram en rad argument mot fritt skolval: De hånar idén om mångfald, de ifrågasätter elever och föräldrars förmåga att välja skola, de menar att valfrihet är dyrt, de menar att valfrihet leder till segregering, och de antyder till och med att politikerna bakom skolreformerna visste att förändringarna inte skulle blir bra för alla elever.
Hade UR velat spegla debatten om friskolor så kunde det varit intressant att ha med i alla fall någon röst som lyfte upp det positiva som fritt skolval och friskolor lett till. Och UR har intervjuat personer som gillar friskolor, men de fick inte vara med i programmet.
Programmet har redan fått kritik för att ha varit ensidigt och partiskt, från flera håll. Vad som gör saken värre är att när jag kontaktar UR-ledningen finns det ingen som vill tala om kritiken, utan man vill ha eventuella frågor på mail. Då blir det svårt att gå till botten med hur de egentligen resonerar. Det påminner om den sortens makthavarbeteende som journalister i andra sammanhang brukar kritisera.
UR:s programchef Herbert Neuwirth menar i vår mailkonversation att programmet innehåller både positiva och negativa omdömen om friskolorna. När jag ber om exempel på var i programmet det lyfts fram någon positivt som fritt skolval och friskolor lett till så kan inte Herbert Neuwirth ge något enda exempel.
Min mailfråga: ”I programmet anför programledarna en rad argument och omständigheter som de som vill begränsa friskolor och fritt skolval brukar anföra. Jag finner inte ett enda exempel på att programledarna tar upp något argument som förespråkarna brukar använda. Hur ser du på det? ”
Herberts mailsvar: ”Programledarna för inte fram egna åsikter utan refererar till argument i debatten. I programmet finns både positiva och negativa omdömen om idén med och resultatet av friskolornas och andra skolformers verksamhet.”
TMI har gått igenom det timslånga programmet och letat efter röster som lyfter fram det positiva som friskolor och fritt skolval lett till. Det finns inte en enda. TMI:s genomgång visar att de argument som förespråkare till friskolor brukar framhålla saknas helt i programmet – som till exempel att fritt skolval och friskolor lett till högre kvalitet, minskad segregation och att elever, föräldrar och lärare är mer nöjda i friskolor jämfört med kommunala skolor.
UR ska vara till för alla och riktar sig särskilt till de som verkar i utbildningsområdet från förskola till högskola. Frågan är hur användbart detta program är – som skåpar ut hela tanken med friskolor – för de hundratusentals barn, föräldrar och anställda som verkar i friskolor som de gillar.
Om ambitionen var att på ett balanserat sätt beskriva debatten och lyfta fram olika perspektiv och åsikter, så kan man konstatera att det misslyckats totalt. Om Vänsterpartiet hade gjort en valfilm om skolan så hade den förmodligen inte skiljt sig särskilt mycket från det UR publicerade.
Erik Fichtelius journalistiska ideal måste värnas, och han måste nog själv fundera på hur det ska gå till på UR. Varför är det så svårt för vissa journalister att inte bli politiker?
MATS OLIN
Inga kommentarer