Det norska exemplet visar att det är möjligt att skapa ett system där företag skyddas mot osaklig och skadlig publicitet utan att skada journalistikens oberoende, skriver Pamina Falck i SvD.

I en intervju med klanexperten Per Brinkemo ställer Mats Olin frågor om hur det kan komma sig att vissa svenska nyhetsredaktioner har struntat i att undersöka och rapportera om klaner i Sverige.

Medieetikens Förvaltningsorgan (MeFo), som ansvarar för det medieetiska systemet, har bestämt att kravet att höra båda sidor inte gäller när den kritiserade parten är en juridisk person. Dessutom saknar företag helt möjlighet att stämma medier i domstol. Samtidigt finns det exempel på länder som ger företag större rättigheter med bibehållen hög pressfrihet. Ett av dem är Norge som under många år toppat pressfrihetsindex.

Svt har i en rad inslag och texter publicerat hård kritik mot äldreomsorgsföretaget A&O Ansvar och omsorg. Men inslagen bygger på felaktiga uppgifter om antalet avlidna på grund av covid-19, som svt borde ha kontrollerat noggrannare. Och när den anmälan till Arbetsmiljöverket som startar rapporteringen avvisas av myndigheten, missar svt att rapportera om det.

I ett av svt-inslagen hävdas felaktigt att 50 personer dött med corona på två äldreboenden. NMI har undersökt hur svt hanterat företagets bemötande.