Foto Luke Stackpoole på Unsplash.
De kallas för textrobotar eller lagfartsrobotar och publicerar dagligen standardiserade artiklar om nya bostadsförvärv till lokaltidningarna där fullständiga uppgifter gällande adress, boarea, pris, de nya ägarnas namn och ålder framgår. Inte sällan publiceras artiklarna tillsammans med en Googlemaps-bild på fastigheten alternativt en kartbild med en pin på husets exakta position. Dessa publiceringar handlar alltså om anspråkslösa fastighetsöverlåtelser där icke offentliga personer namnges.
Att lokalmedierna ser ett värde i dessa publiceringar är lätt att förstå. Det är billig journalistik som läggs bakom betalväggar för att locka till klick och prenumerationer, men det sker på bekostnad av individers integritet. Det är en typ av journalistik som borde rimma dåligt med medieetiken – ändå väljer Mediernas Etiknämnd att stå på utgivarnas sida.
Nyligen friade Mediernas Etiknämnd en lokaltidning för en sådan publicering. Anmälarna lever i ett samkönat förhållande, vilket de valt att inte gå ut med till delar av bekantskapskretsen men som i och med publiceringen offentliggjordes och orsakade paret en publicitetsskada. Trots att paret varken är offentliga personer eller köpt en spektakulär bostad så motiverades det friande beslutet med att det finns ett ”allmänintresse kring köp och försäljning av fastigheter” samt att den publiceringsformen är en ”etablerad tradition inom svensk press”.
Att denna typ av publiceringar är vanligt förekommande i lokalpressen är tydligt, men att motivera publiceringarna med att det finns ett allmänintresse går att starkt ifrågasätta. Föregående Medieombudsman Ola Sigvardsson har på frågan om vad som menas med allmänintresse betonat att det inte bör förväxlas med allmän nyfikenhet:
”Det är ett ofta omdiskuterat begrepp, men jag skulle definiera det som ”viktigt för alla” – det som är av intresse för andra att känna till. Ett mycket vanligt missförstånd är att det skulle handla om att få sin allmänna nyfikenhet tillfredställd, men det måste vara något som höjer sig över det.”
När det kommer till lagfartsjournalistiken framstår det som uppenbart att det är just allmänhetens nyfikenhet som tillfredsställs. Ändå menar både den nuvarande Medieombudsmannen Caspar Opitz och Mediernas Etiknämnd att publiceringarna är medieetiskt försvarbara.
När NMI kontaktar Opitz för en mer utförlig motivering av beslutet säger han att han delvis har förståelse för att vissa inte uppskattar att bli omskrivna i denna typ av publiceringar men ”Däremot är den eventuella skadan som någon upplever av en sådan namnpublicering sällan så allvarlig, enligt mitt sätt att se det, att den är att betrakta som en oförsvarlig publicitetsskada”.
Här kan var och en ställa sig frågan: Om du nyss köpt ett hus, skulle du då känna dig okej med att få ditt namn publicerat i lokaltidningen tillsammans med uppgifter om pris, adress och vem du bor med?
Det medieetiska systemet finns för att skydda enskilda från oförsvarliga publicitetsskador, vilket delvis handlar om att sätta gränser för vad som är av allmänintresse och vad som inte är det. Att påstå att det skulle finnas ett allmänintresse i att publicera persondetaljer kring helt vanliga bostadsköp, är att urvattna ordets innebörd.
Om du därtill ställer dig till skaran som svarar nej på ovanstående fråga så borde den medieetiska bedömningen landa i att du – i händelse av att en sådan publicering skulle drabba just dig – utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada.
Inga kommentarer