Skärmklipp
”I ett krisläge som nu behövs mångfald”
Cecilia Djurberg odlar myten att NMI skulle vilja minska public services journalistiska oberoende och öka granskningsnämndens makt. Det är fel.
Vi vill att det journalistiska oberoendet ökar, och att staten slutar lägga sig i enskilda inslag genom granskningsnämnden. Men det behövs vassare oberoende granskning av Public service-bolagens journalistik, genomförd av till exempel medieforskare.
NMI har visat hur granskningsnämndens arbete genomförs och dess brister. Det har använts även av dem som vill att staten ska lägga sig i mer. Kunskap är som bekant blind för användarens syfte.
Samtidigt som det journalistiska oberoende borde öka så behövs en diskussion om vad public service ska fokusera på, och vad skattepengarna inte ska användas till. Det behövs tydliga regler som gynnar mångfald, och som hindrar public service att förstöra marknaden för andra medier, till exempel Aftonbladet.
För Djurberg verkar det räcka med ett enda public service ”som kan leverera nyheter och underhållning till hela befolkningen i händelse av katastrof, och utan att vara i klorna på vinstdrivande mellanhänder”. Det är en skrämmande tankefigur. Särskilt i ett krisläge, som coronaepedemin, behövs mångfald så att frihetsinskränkningar granskas fullt ut.
Djurberg upprepar det välkända argumentet att studier av valrapporteringen skulle säga något om opartiskheten generellt. Det argumentet är lika fel varje gång det kommer.
När det gäller NMI:s undersökningar så kan man ha olika uppfattningar om hur ett inslag ska bedömas. Det är frågor som all typ av kvalitativ textanalys brottas med. Vilka slutsatser är rimliga att dra? Vi har undersökt samtliga relevanta fall de senaste sju åren. Det finns inte fler fall. Kritik mot att NMI valt ut för få faller platt till marken.
Mats Olin och Carl-Vincent Reimers
***
Inga kommentarer