Yrkesetiska nämnden “en vakthund utan bett”


Det är ytterst få som känner till Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN) vars uppdrag är att bedriva en yrkesetisk debatt samt att granska och fatta beslut om överträdelser av de yrkesetiska reglerna.

Den som är medlem i Journalistförbundet har förbundit sig till att följa de yrkesetiska reglerna och kan därmed bli föremål för prövning i YEN. Vid en fällning i nämnden publiceras detta på nämndens hemsida men nämnden kan även utesluta en journalist från Journalistförbundet. Det sistnämnda har dock aldrig hänt, och det förstnämnda sker i anonymiserad form.

Många har genom åren kritiserat nämnden för att vara både verkningslös och tandlös. Medierna i P1 beskrev 2012 YEN på följande sätt:

”Det finns en institution som har i uppdrag att granska det [vilseledande och kränkande arbetsmetoder utförda av journalister] den heter Yrkesetiska nämnden. Problemet är bara att den är nästan helt okänd, består bara av journalister, och har, när vi granskar den, inte klandrat mer än en enda journalist de senaste fem åren och aldrig någonsin uteslutit en medlem.”

I boken ”Spelet bakom rubrikerna” beskriver Hans Månsson Yrkesetiska nämndens som en vakthund utan bett och kritiserar bland annat YEN för att aldrig ha uteslutit en medlem. Även nättidningen Second-opinion riktade 2011 skarp kritik mot YEN och beskrev då hur nämnden i princip inte hanterade några ärenden, var osynlig i debatten och låg efter med sina uppdateringar på hemsidan som enligt nämndens egna mål ska publiceras skyndsamt.

Inte mycket tycks ha ändrats sedan 2011. Nämnden ligger nu flera år efter med att uppdatera ärenden på sin hemsida, fattar endast beslut i en handfull ärenden per år, och är fortfarande i princip osynliga i debatten.

Näringslivets medieinstitut (NMI) sökte på Yrkesetiska nämnden i mediearkivet Retriever och fick då fram två träffar för 2019, åtta träffar för 2018 och nio träffar för 2017. Det kan jämföras med Pressens opinionsnämnd som också är ett självreglerande organ men med uppgift att granska publicister och den tryckta pressen. Pressens opinionsnämnd har 922 träffar för 2019, 872 träffar för 2018 och 488 träffar för 2017.

YEN har alltså ett uttryckt mål om att stimulera en yrkesetisk debatt, men med de försvinnande få omnämningarna i pressen är det inte mycket som talar för att nämnden tar dessa mål på allvar.

Gert Lundstedt, ordförande för YEN. Så försvarar han nämndens arbete:

– Den viktigaste av våra två uppgiften är att vara opinionsbildare och få upp de yrkesetiska frågorna på bordet. Och det gör vi genom att besöka arbetsplatser, ordna seminarier och debattera.

YEN har ju knappt nämnts i pressen. Hur menar du att ni är aktiva i debatten?

– I augusti till exempel var jag inbjuden av vår Värmlandssektion för att diskutera yrkesetik. Jag har besökt Bonniers arbetsplatsklubb, deltog i en paneldebatt som Vetenskapsjournalisterna anordnade. I media har vi inte varit lika synliga, men det ska vi bli bättre på framöver.

YEN:s andra uppgift är att granska och fatta beslut i yrkesetiska frågor som inkommer och dessa ärenden ska enligt nämnden offentliggöras skyndsamt. Men går man in på YEN:s hemsida så är det senaste offentliggjorda ärendet från 2017 och senaste fällningen är från 2015.

– Det handlar om en eftersläpning på hemsidan som nu ska uppdateras.

YEN känns som en väldigt trött organisation, håller du med?

– Inte alls.

Ett annat problem med nämndens arbete är den förvånansvärt låga anmälningsfrekvensen. Eftersom hemsidan inte är uppdaterad får NMI kontakta nämndens sekreterare, Justus Bennet, för att få fram aktuella siffror om antalet ärenden och beslut som nämnden hanterar. Sedan 2015 har andelen anmälningar som inkommit årligen legat på runt 40, av dessa har majoriteten avskrivits för att de inte ansetts relevanta för YEN:s prövning. Antalet beslut som nämnden har fattat för respektive år sedan 2015 är: fyra, tre, två, ett och tre. Den senaste två fällningarna är från 2015, övriga beslut är frianden. Detta kan jämföras med Pressombudsmannen och PON som i snitt får in 650 ärenden per år, fattar beslut i cirka 130 ärenden och fäller cirka 30 publiceringar årligen.

Nämnden är alltså så gott som osynliga i debatten och får knappt in några ärenden av yrkesetiska övertramp att hantera. Kan då detta hänga ihop?

Hur ska ni få in ärenden om övertramp när folk inte vet att ni finns?

– Vi jobbar för att bli synligare genom att som jag sa opinionsbilda och skapa debatt kring de yrkesetiska frågorna.

Finns det inte risk att ni å ena sidan är journalister och å andra sidan granskar journalister?

– Den kritiken finns. Men YEN bildades genom ett kongressbeslut, ett demokratiskt beslut alltså som våra medlemmar står bakom. Och vi granskar bara journalister som är medlemmar i Journalistförbundet.

 

YEN:s budget är 100 000 kronor per år och utbetalas av Journalistförbundet.

Givet budgeten ni har, kan ni leva upp till era mål om att synas i debatten och att pröva yrkesetiska övertramp?

– Absolut, vi fattar beslut i de ärenden som kommer in. Sedan, som jag sa, arbetar nämnden för att bli synligare genom opinionsbildning, och att allmänheten därmed bättre känner till att vi finns.

Tyder den låga budgeten på att journalistförbundet inte anser att de yrkesetiska frågorna är speciellt viktigt?

– Nej, så är det inte. Med den budget vi har klarar vi uppdraget, sedan kan man förstås alltid önska sig mer resurser.

Läs NMI:s ledare i SvD om YEN



Pamina Falck

Projektledare Näringslivets medieinstitut

Inga kommentarer



Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *