”Jag ställer samma krav på journalister som på forskare”

– Klyftan mellan de faktiska trenderna för extremväder och de som rapporteras i medierna är otroligt stor, menar Roger Pielke, professor i miljöstudier och en av de forskare FN:s klimatpanel citerat.

– Balanserad rapportering har sedan länge övergivits i klimatfrågan. Man har bestämt sig för att det bara finns en sida, säger han.

 
Bild: Översvämningar inte nödvändigtvis kopplade till klimatförändringar. Foto: Unsplash/Chris Gallagher

Roger Pielke har forskat om extremväder sedan tidigt 1990-tal. Han har författat forskningsstudier som citerats av FN:s klimatpanel IPCC. Han är expert inom en rad andra fält också, men det är för sina kunskaper om extremväder han är känd – i vissa kretsar ökänd. Han har nämligen tydligt berättat vad forskningen visar även när det inte är vad klimataktivister vill höra: att vädret ännu inte förändrats så dramatiskt som rubrikerna säger.

Det har placerat Pielke bland ”skeptikerna” i den polariserade klimatdebatten.

Pielke, som är professor i miljöstudier vid universitetet i Boulder i Colorado, betonar alltid att han inte ifrågasätter att människan värmer jorden. Uppvärmningen är ett problem vi måste lösa och vi bör lämna fossilberoendet, framhåller han. Men det betyder inte att all klimatforskning pekar i exakt samma riktning.

Efter en klimathearing i USA-kongressen 2013 blev han anklagad för att ”kanske” ta emot pengar från oljebolagen i utbyte mot att ge en sockrad beskrivning av extremväder. Snart började även de stora medierna giftstämpla Roger Pielke.

– Jag har blockerats på sociala medier av ledande klimatskribenter på Washington Post och New York Times, trots att jag publicerar fackgranskad forskning som är relevant för deras område, säger Pielke i en mejlkonversation med NMI.

– Många journalister har utsatts för hårt tryck av klimataktivister, inklusive forskare, att hålla sig borta från så kallade klimatskeptiker. Det har tolkats som att hålla sig borta från alla kritiska röster.

Roger Pielke brukar fråga sina studenter vilken period de tror USA hade flest orkaner;  från 1900 till 1960 eller från 1960 till idag. De svarar alltid att det naturligtvis måste vara den senare perioden. När han förklarar att nej, det var faktiskt fler under den första perioden, blir deras reaktion nästan alltid: ”Du måste vara en klimatförnekare som mixtrar med data, läser du inte New York Times eller The Guardian?”, berättar han.

Roger Pielke

Extremväder som orkaner, översvämningar och torka är tacksamt förstasidesstoff när medierna ska skildra klimatfrågan. Bilderna är ofta dramatiska. Det är lätt att frammana en känsla av fara och otrygghet för den som läser om väderkatastrofer.

Roger Pielkes slutsatser stämmer väl överens med det som står att finna i IPCC:s senaste vetenskapliga rapport.

För två typer av extremväder är en ökning tämligen säker: värmeböljor och skyfall. För ytterligare två typer är sannolikheten 50–50 att det blivit en ökning: så kallat skogsbrandväder och det som kallas jordbruks- och ekologisk torka. Men för det slags händelser som oftast når rubrikerna går det inte att se några trender, i alla fall inte uppåt: översvämningar, meteorologisk och hydrologisk torka (det de flesta menar med torka), tropiska cykloner, oväder utanför tropikerna, åskväder, tornador eller hagelstormar.

Databasen för naturkatastrofer EM-DAT vid det belgiska institutet Cred visar heller ingen uppåtgående trend för väderkatastrofer under de 20-30 år man kunnat vara säker på att alla sådan händelser faktiskt inrapporteras.

– Klyftan mellan de faktiska trenderna för extremväder och de som rapporteras i medierna är otroligt stor, säger Roger Pielke.

– Jag har länge trott att forskningsresultaten skulle vinna i längden, men hittills har jag haft fel.

Finns det något samband mellan vad som faktiskt är nytt när IPCC kommer med en rapport och vad medierna rapporterar om den?
– Det finns ett pedagogiskt problem eftersom mycket upprepas mellan rapporterna. Så vad man ofta ser är att medierna återger någon tredje part, som gör extrema uttalanden av typen ”vi har tolv år på oss att rädda världen” eller ”högsta varningsnivån för mänskligheten”.

För tio år sedan gjorde Pielke och två kollegor en studie av hur medierna skötte rapporteringen om vad vetenskapen sade om havsnivåhöjningen. Den gången fick journalisterna godkänt. Sedan dess har det blivit sämre, menar Pielke.

Läs NMI:s undersökning av hur medier rapporterat om havsnivåhöjningar.

Det har delvis att göra med ett extremscenario för utsläpp – kallat RCP 8,5 – som togs fram ungefär vid den tiden och som därefter har dominerat som underlag för både forskning och medierapportering.

Scenariot var osannolikt redan från början men är numera helt oanvändbart för att göra prognoser om vad som kan hända i verkligheten.

– Det är helt klart att extrema scenarier är mycket populära i både forskning och i medierapportering, säger Pielke.

– Typiskt för klimatbevakningen är att det finns väldigt lite av kritisk eller undersökande journalistik. Jag ser inte samma fenomen inom ekonomi eller hälsofrågor. Där verkar medierna spela en mer traditionell roll: att stå vid sidan av experterna och ställa dem till svars.

Roger Pielke tror att många journalister håller med de klimataktivister som menar att undergångsscenarier och rädsla är vad som kan få folk att handla.

– Så korrekthet får ge vika för kampanj.

Du har sagt att du har förståelse för politiker som överdriver eller hårdvinklar, eftersom de vill driva igenom en linje, men att du inte har någon tolerans för forskare som gör samma sak. Var placerar du journalisterna?
– Jag ställer samma krav på journalister som på forskare. Båda kategorierna är tränade yrkespersoner med etiska regler att följa för att bibehålla integritet i arbetet. Jag har föga till övers för journalister som missbrukar den rollen, säger Roger Pielke.

Den som utropade ”högsta varningsnivån för mänskligheten” efter den senaste IPCC-rapporten var ingen mindre än FN-chefen Antonio Guterres. Det var ett oemotståndligt uttalande för rubrikmakare, vilka också återgav detta på förstasidor världen runt.

Kan man klandra redaktörer för att de gjorde stora rubriker på Guterres ord?
– Det finns naturligtvis ett nyhetsvärde i att Guterres säger det han gör, så det är inte fel att återge det. Det klandervärda ligger i att inte ge en alternativ bild, vilket vore vetenskapligt rätt.

– Principen om balanserad rapportering har sedan länge övergivits i klimatfrågan. Man har bestämt sig för att det bara finns en sida. Alla kritiska röster, oavsett hur rätt de har, ses som besvär.

***

Anders Bolling intervjuar Roger Pielke om klimatdebatten (engelska).

Anders Bolling

Krönikör

2 kommentarer


  1. Lennart Jansson skriver:

    På pricken-artikel! Den tycks både balanserad och vederhäftig. Vi är många som länge insett hur media överdriver och är okritiska trots att det finns seriösa vetenskapsmän, ofta emeritus, vars arbete motsäger alarmisterna. En har också framfört allvarlig kritik mot IPCC:s arbete med statistik baserad på en felaktig metodik (AT99 om jag minns rätt) gällande linjär regressionsanalys.

  2. Anders Jarkiewicz skriver:

    Artikeln går i samma riktning som Michael Shellenbergers bok ”Inställd Apokalyps”som utgavs förra året. Michael är journalist, författare och miljöaktivist. Han är anlitad som expert av FN_s klimatpanel IPCC , för den rapport som skall publiceras 2022. Hans artiklar publiceras i tidningar som New York Times och Wall Street Journal.
    Han skriver” Å alla miljöaktivisters vägnar, vill jag be om ursäkt för den skrämselpropaganda som vi har spridit om klimatet de senaste 30 åren. Klimatförändringar är verkliga, men de leder inte till vår undergång, de är inte ens vårt mest angelägna miljöproblem”


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.