Läkare har blivit mediernas villebråd

Ett beslut i Mediernas Etiknämnd väcker frågor om vilket medieetiskt skydd läkare har när det nu anses motiverat att namnge en läkare för att redogöra för dennes godkända sidoverksamheter. Det skriver NMI på SvD:s ledarsida. 

 
Foto Jonathan Borba på Unsplash

Länk till ledaren i SvD

En läkare hängdes ut med namn och bild i Piteå-Tidningen för sina godkända bisysslor. Det fanns inga uppgifter som pekade på att läkaren gjort något klandervärt eller att bisysslorna påverkade hans medicinska omdöme negativt. Däremot innehöll texten faktafel och rubriken var missvisande.

Ändå friades publiceringen i Mediernas Etiknämnd (ME) – som har i uppgift att bedöma om medier utsätter enskilda för oförsvarliga publicitetsskador – med motiveringen att läkarens bisysslor var av allmänintresse eftersom det kan leda till negativa konsekvenser för patienterna.

Medieombudsmannen ångrade senare sin motivering i beslutet om kopplingen till patientsäkerheten eftersom någon sådan koppling inte fanns, men höll samtidigt fast vid att det var rätt att fria tidningen och menade att läkaren inte hängdes ut, utan att namnpubliceringen snarare var en indikation på att läkaren inte gjort något klandervärt.

Av publicitetsreglerna framgår att felaktiga sakuppgifter ska rättas, att rubrik och ingress ska ha täckning i texten, samt att det ska finnas ett uppenbart allmänintresse för att motivera en namnpublicering eftersom en exponering kan få svåra konsekvenser för den person som hängs ut.

I det aktuella fallet lyftes publiceringen fram på förstasidan med rubriken Extraknäck för 900 000 men summan speglade omsättningen i det bolag läkaren drev tillsammans med flera andra och motsvarade alltså inte läkarens egna intäkter från bisysslan. Dessutom publicerade tidningen felaktiga uppgifter om att läkaren jobbade heltid åt regionen med en hög årslön när han i själva verket hade en anställning som motsvarade halvtid det aktuella året. Läkaren hörde av sig till redaktionen för att få de felaktiga uppgifterna rättade, men tidningen avstod.

I såväl bildsättning, rubrik som i texten var det tydligt att läkarens bisysslor skildrades som problematiskt. Ändå ansåg Allmänhetens Medieombudsman att publiceringen inte var att klassa som en uthängning samt att tidningen agerat i enlighet med god publicistisk sed.

Det är inte helt lätt att redogöra för godtyckligheten i det medieetiska systemet men fallet är ett exempel på skevheten i praxislösa prövningar där ME tolkar publicitetsreglerna från fall till fall, vilket innebär att reglerna ständigt omdefinieras och blir alltmer diffusa för varje beslut som fattas.

Det finns ett annat liknande fall där en läkare i chefsposition kritiserades i en lokaltidning för sina omfattande bisysslor. Även i det fallet motiverade den ansvarige utgivaren allmänintresset med att en läkares bisysslor kan påverka patientsäkerheten, men inte heller i den granskningen fanns belägg som stärkte ett sådant samband. Ärendet väntas prövas av ME inom kort.

I en text med rubriken Dags att namnge prickade läkare i tidningen Journalisten från i höstas uppmanade Medieombudsmannen medier att bli mindre restriktiva i namnpubliceringar av läkare som kritiserats för oskicklighet. Uppmaningen motiverades med att patienter är i beroendeställning och att det finns ett allmänintresse i att namnge läkare som innebär risker för patientsäkerheten.

Kanske är det den uppmaningen som allt fler redaktioner nu tagit fasta på. Som läkare har man därför anledning att stålsätta sig för en uppluckring av det medieetiska skyddet där godkända bisysslor numera kan anses vara av allmänintresse och därmed motivera en namnpublicering.

Som journalist bör man dock fundera på förutsättningen att följa ett regelverk som omdefinieras från fall till fall. Rimligtvis skulle efterlevnaden underlättas av att tolkningen var någotsånär stringent. Med andra ord: om det fanns en praxis.

Pamina Falck

Mediegranskare Näringslivets medieinstitut

Inga kommentarer



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.