MO godkänner grundlösa beskyllningar

För första gången kan NMI granska en bedömning av den nytillträdda Medieombudsmannen (MO) Caspar Opitz. Det handlar om en anmälan mot Upsala Nya Tidning (UNT). MO bedömer att UNT inte har brutit mot god publicistisk sed i granskningen ”Extraknäck för miljoner” men Opitz resonemang haltar.

 
Caspar Opitz UNT

Med rubriken ”Ackiskirurg extraknäcker för miljoner – på arbetstid” inleddes en omfattande granskning där UNT kritiserade kirurgen och sektionschefen Vilyam Melki för att ha sysslat med sina bisysslor under arbetstid – uppgifter som tidningen saknade belägg för. UNT citerade även anonyma källor som menade att Melki var en frånvarande chef. NMI har tidigare skrivit om fallet och intervjuat personer med god insyn i kliniken som tillbakavisar UNT:s skildring av Melki och i stället menade att tidningen lockats in i en maktkamp.

Publiceringarna anmäldes till MO som nu beslutat att avvisa anmälan och fria UNT, och NMI har kunnat ta del av beslutet. Vilyam Melik har överklagat beslutet till Mediernas Etiknämnd som väntas avgöra saken under hösten.

MO konstaterar i sitt beslut att UNT:s granskning var av sådant allmänintresse att publicitetsskadan var försvarlig. Opitz medger att det funnits brister i publiceringen men menar samtidigt att tidningen haft belägg för det som publicerats, vilket kan ifrågasättas.

Det finns flera delar i Opitz resonemang att anmärka på. Dels vad som anses vara ett allmänintresse, dels att en publicering som är missvisande inte leder till klander.

Opitz konstaterar att den inledande publiceringen gav intrycket av att Melki ”har agerat felaktigt genom att inte redovisa sina arbetstider på ett korrekt sätt” och att granskningen var offensiv och medförde en publicitetsskada för Melki. Han skriver vidare:

När det gäller den rubrik som har berörts ovan, konstaterar MO att anmälaren har så kallad förtroendearbetstid. Det är en brist att det i publicering 1 inte anges att anmälaren har sådan arbetstid eller vad det innebär. Uppgiften finns dock med i det samtida bemötandet. Tidningen har haft underlag för att påstå att anmälaren har varit frånvarande från sitt arbete på ett sådant sätt att det har fått konsekvenser för arbetsmiljön på thoraxkliniken. Sådant underlag har funnits i den medarbetarundersökning som tidningen tagit del av, uppgifter från annan personal på sjukhuset samt från facket.

Här argumenterar dock Opitz för att det funnits belägg som styrker att Melkis bisysslor påverkat arbetsmiljön, men kärnan i den inledande publiceringen är att Melki ska ha fifflat med sin arbetstid. Uppgifterna tillbakavisades av Melkis chefer i senare publiceringar.

I den sista artikeln (publicering 7) har anmälarens chef fått kommentera anmälarens ledighetsuttag. Chefen har då bekräftat att ledighetsuttagen är förenliga med anmälarens redovisade uppgifter. Anmälarens chef har även berättat att anmälarens bisysslor är godkända. Sammantaget nyanserar även dessa omständigheter de negativa uppgifterna om anmälaren.

Genom att chefen i en av publiceringarna får komma till tals och dementera uppgifterna i tidningen så menar alltså Opitz att UNT har nyanserat bilden. Det är ett märkligt resonemang. Chefens uppgifter borde snarare ha resulterat i en rättelse eller att tidningen klandras.

Opitz argumenterar även för att tidningen, trots att uppgifterna dementerades av chefer, kan dra slutsatsen att Melki har fuskat med sin arbetstid eftersom hans bisysslor var så pass omfattande.

Den stora omfattningen av anmälarens bisysslor, bland annat antalet operationer som anmälaren utfört på skönhetskliniken, gör att tidningen har kunnat dra slutsatsen att han ägnat sig åt sin bisyssla på tid som han egentligen kunde ha varit närvarande på sjukhuset, oavsett om han har förtroendearbetstid eller inte.

Av uppgifterna som publicerats framgår att Melki på sin privata klinik genomfört mellan 185 och 250 operationer per år. Omfattningen på bisysslorna har varit kända och godkända av ledningen men här gör alltså Opitz en egen bedömning av vad som bör vara tillåtet och ger medhåll till UNT:s slutsats.

Sjukhuset har öppet dygnet runt och som chef är det en omöjlighet att vara ständigt närvarande i en sådan verksamhet, därtill hade Melki förtroendetid och det är tillåtet att utföra bisysslor på vardagar under arbetstid. Enligt Opitz resonemang framstår det dock närmast som att en sektionschef bör ägna all sin vakna tid åt sjukhuset.

Opitz skriver återkommande i sitt beslut om hur läkarrollen medför att man får tåla hårdare granskning:

Anmälarens ställning som sektionschef och biträdande verksamhetsansvarig på en thoraxklinik på ett stort sjukhus medför att han måste tåla medial granskning i frågor som kan påverka förtroendet för honom som läkare och chef. Läkarrollen innebär dessutom att anmälaren har en sådan förtroendeställning i förhållande till enskilda att han får tåla en mer ingående granskning.

Den aktuella granskningen handlar om Melkis bisysslor och innehåller påståenden om att han ska ha varit frånvarande, men granskningen innehåller inga uppgifter om att vården varit eftersatt eller att patienter ska ha kommit till skada. Det är svårt att tolka MO:s resonemang på annat sätt än att läkaryrket generellt är att betrakta som allmänintressant.

NMI har tidigare problematiserat hur denna vida benämning av vad som är av allmänintresse när det handlar om en läkare i det närmaste innebär att läkare är undantagna medieetiskt skydd.

Medieetiska prövningar är en tolkningsfråga där MO har tolkningsföreträde. Som mediegranskare kan vi bara konstatera att vi gör en annan tolkning och att vår etiska kompass därmed pekar i en annan riktning.

 

NMI har kontaktat MO som svarar att han återkommer med en kommentar efter att prövningen är avslutad. MO:s yttrande blir offentligt först efter att Mediernas Etiknämnd fattat sitt beslut.

Pamina Falck

Mediegranskare Näringslivets medieinstitut

Inga kommentarer



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.