Ny rapport: Vad Sverige kan lära av dansk medieetik

Dansk medieetik ger så väl enskilda som företag tydliga rättigheter i förhållande till medierna. Rättigheter som uppges minska risken för felaktiga publiceringar och därmed förbättrar journalistiken. Det framgår av Näringslivets medieinstituts senaste rapport om vad Sverige kan lära av dansk medieetik.

 
Foto Mona Eendra på Unsplash

Läs hela rapporten här 

Näringslivets medieinstitut har tidigare publicerat en jämförande studie om hur den svenska medieetiken skiljer sig från den norska, nu publicerar vi en liknande studie i en jämförelse med den danska medieetiken.

Vi har intervjuat företrädare för det medieetiska systemet, journalister, näringslivsrepresentanter och jurister för att ta del av deras bild om hur företagens rättigheter påverkar journalisters granskning av företag.

Svenska företag har ingen möjlighet att stämma medier för förtal och argumentet som lyfts fram är att sådana rättigheter riskerar att hämma den granskande journalistiken. I Danmark har företag möjlighet att stämma medier för förtal, men av intervjuerna framgår att den rätten inte tycks hämma den granskande journalistiken.

Upplever du att företagens juridiska rättigheter är ett problem för den granskande journalistiken?

– Nej, det påverkar inte mina möjligheter att granska. Det hade varit ett problem om det var olagligt att publicera företags sekretessbelagda information, men så ser inte lagen ut. Så länge vi är noggranna i vårt arbete och har stöd för vad vi publicerar så har företagen mycket lite att vinna på att stämma oss. Och om någon skulle hota med stämning så får man som journalist snarare mer lust att gräva djupare, säger Johan Christensen, grävande journalist på Dagbladet Børsen – Danmarks ledande affärstidning.

En annan skillnad är att Mediernas Etiknämnd (MEN) inte tillämpar en praxis i sina prövningar, vilket motiveras av att journalistik inte kan prövas mot en praxis då ”varje publicering är unikt”. I den danska motsvarigheten till MEN, Pressenævnet, tillämpas dock praxis i prövningarna.

Hur ser du på argumentet att medieetik inte kan prövas mot en praxis?

– Det argumentet kan jag inte förstå. Givetvis är det en värdering som görs i varje prövning men det sker mot bakgrunden av en praxis. En prövning utan praxis blir inte rättssäker, säger Lisbeth Feldvoss. Jurist och chef för sekretariatet i Pressenævnet.

Ytterligare en skillnad i den medieetiska tillämpningen är att MEN inte anser att företag har rätt till samtidigt bemötande vid hård kritik. I stället räcker det med att ett företag som kritiseras, tillåts komma till tals i efterhand. Enligt Pressenævnets bedömning har dock företag och enskilda likvärdig rätt att bemöta kritik i samma publicering som kritiken publiceras.

Hur ser du på att företag inte anses ha rätt till samtidigt bemötande enligt MEN?

– Det ser jag som fullständigt otillräckligt. Att höra alla parter är det enskilt viktigaste redskapet för god journalistik. Det handlar i grunden om trovärdighet och att våra läsare ska lita på oss. Jag tror att en sådan pressetisk hållning skapar tvivel om man kan lita på journalistiken och om den är objektiv. Att vara helt objektiv är givetvis omöjligt men man ska som journalist alltid sträva efter objektivitet, säger Jørgen Andresen, redaktionschef på Dagbladet Børsen – Danmarks ledande affärstidning.

Pamina Falck

Mediegranskare Näringslivets medieinstitut

Inga kommentarer



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *