SVT partiskt om arbetsmarknaden

I programmet samtalade programledare Jan Helin med medieprofilerna Helle Klein, Jan Scherman och Eva Hamilton. Både Jan Scherman och Eva Hamilton presenterades som före detta arbetsmarknadsjournalister med bakgrund på TV4 respektive SVT och Helle Klein som chefredaktör på Dagens arbete. Frågan i fokus för samtalet var arbetsmarknadsjournalistikens utveckling. De senaste decennierna har arbetsmarknadsjournalistiken minskat drastiskt, enligt deltagarna.

Programledare Helin började med att fråga Klein vad den ”hemska utvecklingen” med  fler dödsolyckor på arbetet kan bero på. Senare konstaterade Scherman att ”Folk nu dör och förolyckas på arbetsplatser i en omfattning som vi inte har sett förut och det märks knappast”. Detta är ett påstående som på saklighetsgrunder starkt kan ifrågasättas. Enligt Arbetsmiljöverkets officiella statistik har dödsfall på arbetsplatser minskat kraftigt sedan 1955, då främst för män. De senaste fyra åren 2015-2018 noteras dock en uppgång, medan den långsiktiga trenden har varit nedåtgående. Samtidigt har antalet olyckor med sjukskrivning minskat. [1]

Scherman inledde sedan ett politiskt resonemang och slog fast att arbetsmarknadsjournalistikens minskning beror på ”decennier av opinionsbildning från ekonomiska makter, näringsliv och liknande.” Samtidigt konstaterade han att ”I regeringspartiernas program finns en väldigt viktig punkt att man ska skapa ökad flexibilitet, mindre trygghet och förändra arbetsrätten. Det har kunnat manats fram i opinionsbildningen för att det inte har funnits några motkrafter.”

Scherman avslutade sitt resonemang genom att ställa en retorisk fråga: ”Att vi har ett arbetsliv i dag som är osäkrare och mer utsatt än någonsin, behövs det då fler liberala regler?” Frågan fick programledare Jan Helin att konstatera att Schermans analys ”nästan är ett politiskt paradigm”.

Jan Schermans kritiska inställning till näringslivet och borgerlig opinionsbildning är inte okänd. Så sent som hösten 2018 kritiserade han i en artikel på Aftonbladet Kultur näringslivet för ”sanktionerade lögnattacker”.

Eva Hamilton fortsatte sedan på Schermans spår och sa att ”Jag tror aldrig vi har haft så många misärfall som nu, med ukrainare, uzbekistaner [sic!], balter som hyses in i olika husvagnar eller olika lagerbyggnader och som jobbar på väldigt låga löner och på väldigt dåligt försäkringsskydd.”. Hamilton lyfter också upp småföretagares villkor som grund för försämringen. Även Helle Klein ”håller med det som Janne säger” och att ”förutom misären, dödsolyckorna och den besvärliga arbetsmiljön” så är också teknikfrågorna och robotiseringen viktiga områden att bevaka.

Det som alltså i SVT presenterades som en fråga som arbetsmarknadsjournalistikens utveckling och framtid blir till en fråga om arbetsmarknadspolitik.

Underförstått i Schermans argument är att arbetsmarknadsjournalistiken inte bara ska granska och beskriva arbetsmarknadsmässiga processer och beslut, utan också bedriva politisk opinionsbildning mot de ”liberala reformer” han kritiserar för att öka otrygghet. Detta är en ståndpunkt som man ur ett pressetiskt hänseende starkt kan ifrågasätta, men som Scherman naturligtvis får stå för som enskild debattör.

Sammantaget förmedlades en bild av arbetsmarknaden som är ensidig och som tar ställning i en kontroversiell fråga: Har den svenska arbetsmiljön förbättrats eller försämrats?

Det mest uppseendeväckande är att Schermans påståenden om den svenska arbetsmarknaden fick stå helt oemotsagda. Programledare Jan Helin kunde ha valt att i detta sammanhang bjuda in en branschtidning från näringslivet för att bemöta Schermans påståenden, eller att själv ställa kritiska frågor, men valde bevisligen att inte göra detta. I stället fick Scherman medhåll från de andra paneldeltagarna i sina påståenden.

I ett svar på kritiken skriver Jan Helin att ”Det var inte avsett som en debatt mellan olika parter, utan just en diskussion om journalistikens utveckling på ett särskilt område. Perspektivet från en företrädare från en branschtidning från Näringslivet hade varit välkommet i diskussionen. Men jag vägde inte deltagarna i panelen på det sättet eftersom  huvuddelen av samtalet skulle handla om affären mellan Telia och Bonnier Broadcasting.”

Läs hela kommentaren från Jan Helin längst ner i artikeln.

Med anledning av ovanstående menar Näringslivets medieinstitut (NMI) att man på sannolika grunder kan anse att SVT har brutit mot sändningstillståndets krav på opartiskhet, och kommer därmed att anmäla programmet till granskningsnämnden. 

*********

Programdirektör Jan Helins skriftliga kommentar till kritiken (5 mars 2019):

”Fönster mot Medievärlden är ett diskuterande program om medier. Det är alltid önskvärt att i ett sådant rymma flera perspektiv. I detta program diskuterades utvecklingen av arbetsmarknadsjournalistik och varför den nästan helt försvunnit som genre ur svenska mainstream medier.

Den del av samtalet ni refererar till är en utvikning av Jan Scherman. Artikelförfattaren menar sig kunna utläsa vad Jan Scherman ”underförstått” menat i det stycket. Om det är en riktig tolkning av Schermans undermedvetna, eller en önskan om politisk polemik undandrar sig min bedömning.

Jag konstaterar bara att detta var ett samtal om arbetsmarknadsjournalistikens utveckling med en verksam publicist inom fackförbundspressen (Helle Klein) och två publicister med lång erfarenhet av såväl arbetsgivareperspektiv som praktisk erfarenhet av arbetsmarknadsjournalistik (Eva Hamilton och Jan Scherman).

Det var inte avsett som en debatt mellan olika parter, utan just en diskussion om journalistikens utveckling på ett särskilt område. Perspektivet från en företrädare från en branschtidning från Näringslivet hade varit välkommet i diskussionen. Men jag vägde inte deltagarna i panelen på det sättet eftersom  huvuddelen av samtalet skulle handla om affären mellan Telia och Bonnier Broadcasting. I det samtalet vill jag påstå att Hamiltons och Schermans perspektiv var såväl intressanta som relevanta.”

[1] Arbetsmiljöverket, rapport, Arbetsskador 2017