”Romantiserad bild av skogen styr medias rapportering”

SVT Vetenskaps dokumentär Slaget om skogen har fått kritik från såväl myndigheter, akademin och branschorganisationer. Kritiken har handlat om rena faktafel, men också om hur SVT valt hur problemställningarna formulerats samt i val av intervjupersoner. Den förre landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) uttalade sig till exempel nyligen i Haparandabladet om att han ”aldrig någonsin tidigare sett ett så osakligt och partiskt program i public service”.

Dokumentären har också resulterat i ett stort antal anmälningar till granskningsnämnden vilket tidningen ATL skrivit om.

Det är mycket ovanligt att vi får in så många anmälningar mot vetenskapsprogram, säger Helena Söderman, enhetschef på granskningsnämnden till ATL.

Även tidningen Dagens Nyheter har fått kritik för sin artikelserie om det svenska skogsbruket. NMI (Näringslivets Medieinstitut) granskade artikelserien med slutsatsen att DN inte tittade på balansen mellan miljöintressen, äganderättsintressen och samhällsekonomi.

Aldrig undersöker DN hur äganderätten och samhällsekonomiska värden hotas av inskränkningar av skogsbruket, skriver NMI.

Hur kommer det sig då att stora medier som SVT och DN:s rapportering om skogen upplevs som ensidig av enskilda skogsägare och företrädare för ett aktivt skogsbruk?

Kjell Andersson är näringspolitisk chef på branschorganisationen Svebio (Svenska bioenergiföreningen). I en text där han analyserar varför det är så använder han sig av den franska filosofen Michel Foucaults teorier om bildandet av diskurser och hur de etableras inom en vetenskap eller en samhällssektor.

Poängen med Foucaults teori om diskursen är att denna också styr valet av sanning. Det uppstår ett samspel mellan makten och vetenskapen”, skriver Kjell Andersson.

Den rådande diskursen för hur skogsfrågorna lyfts fram i media har sitt ursprung i de industrialiserade och hårt urbaniserade länderna där också en stor del av jordens befolkningen bor och arbetar. Ofta i länder som inte har ett aktivt skogsbruk. Det har resulterat i att en romantiserad bild av naturen och skogen fått fäste, resonerar han.

Enligt den diskursen hotar skogsbruket olika djur- och växtarter. Produktionen av biobränslen anses vara skadlig och bidra till en kolskuld. Kalavverkningar är en källa till koldioxidutsläpp som leder till att marken skadas och till att naturskog ersätts av skogsplantage, menar man. Därför bör den existerande skogsbruksmodellen bytas ut mot ett kontinuitetsskogsbruk utan kalhyggen anser företrädare för den diskursen.

– Det är i mångt och mycket det synsättet som vuxit fram och inte bara inom massmedia och i miljöjournalistiken, utan även i delar av utbildningsväsendet och forskningsvärlden. Man ser dualistiska förhållanden. Det blir ofta en förenklad bild där det framställs som att det finns onda krafter som agerar mot den goda naturen, säger Kjell Andersson till NMI.

Konsekvensen blir att media sedan formulerar utgångspunkterna för sina inslag och artiklar enligt den rådande diskursen som också har en förutbestämd ram.

Kjell Andersson

– Man gör ett urval av den expertis som också hyser de perspektiv och åsikter som man vill presentera. Man gör inte ett ärligt försök att presentera båda perspektiven på ett likvärdigt och balanserat sätt. Ett exempel på det är att man i SVT:s dokumentär inte intervjuade en enda privat skogsägare utan man ville ge sken av att det bara handlar om de stora skogsbolagen.

Varför tror du att redaktioner inte kan lyfta blicken och inkludera andra perspektiv?

– För de som är inne i de diskurserna är det så självklart att det är så världen fungerar. Det är lite som med olika -ismer. Företrädarna för -ismer anser ofta att samhället helt ska studeras utifrån sin egen teoribildning. Denna typ av enögdhet har tyvärr uppstått i medias rapportering kring skogsfrågorna.

Det finns också en tendens att media pliktrapporterar när man intervjuar personer som är för ett aktivt skogsbruk. Det är ofta inte ett ärligt försök att lyfta fram det perspektivet, menar Kjell Andersson. Han berättar att han blivit citerad en gång i de artiklar som DN skrivit om skogen, trots att Svebio hade många kontakter med redaktionen.

– Man får en utgång på två meningar som inte ger hela perspektivet. Det blir mer som ett alibi för att ge sken av objektivitet. Det tycker jag var rätt tydligt i SVT-dokumentären nyligen. De som var för ett aktivt skogsbruk var hårt klippta och framstod som lite udda. Det sorgliga är att om man inte insatt i ämnesområdet, som de flesta inte är, så märker man inte det. Man tar det för sanning. Det är synd att de båda sidornas ståndpunkter inte redovisas på ett likvärdigt sett. Det kanske blir tråkigare, men det skulle ge tittarna en större chans att själva värdera de två synsätten.