Att vara beroende av extern energi gör en sårbar, menar Henrik Westman i en ledare i Dagens industri (13/10). Det är naturligtvis korrekt. Men hans resonemang bygger på en omöjlighet.
Att vara ”off the grid” är vägen framåt. Bolag i vitt skilda branscher väljer bort det svenska allmänna elnätet och bygger, med skogsindustrin som förebild, upp egna kraftkällor.
Polarbröd har fem egna vindkraftverk som förser bagerierna med el. Di skrev i september om hur Biltema, Coop och Axfood investerar miljarder i solfångare på företagens fastigheter. Ingka Group, som driver cirka 400 Ikea-varuhus världen över, har investerat tiotals miljarder kronor i mer än 500 vindkraftverk, tio solcellsparker och nästan en miljon solpaneler.
Företagen har varken tid eller råd att vänta på att politikerna ska förbättra kraftnäten. De hittar nya vägar framåt och lämnar elmarknaden åt sitt öde, sammanfattar Henrik Westman.
Off grid-idén hör till en utbredd romantisk tankefigur om självförsörjning. Kanske inget fel i det. Men i ett samhälle, beroende av säker tillgång på energi och en tillförlitlig och kostnadseffektiv infrastruktur, kan off grid knappast beskrivas som annat än en undantagslösning.
NMI har tidigare uppmärksammat hur Sveriges Radio och Dagens Nyheter spridit liknande verklighetsfrämmande idéer.
Westmans logik haltar på åtminstone fyra punkter.
För det första kan varken Polarbröd eller de övriga företagen få sin ”egen” el utan ett elnät som överför elen från kraftverket (såvida de inte bygger en egen ledning mellan produktions- och förbrukningsplatserna). Ett undantag kunde vara om företagen verkligen bara får all sin el från solceller på de egna taken.
För det andra står de, om de saknar tillgång till elnät, utan el när vinden inte blåser eller solen inte skiner. Önskar de el också vid sådana tillfällen, måste de anlita andra källor. Teoretiskt kan de bygga upp egna lager av el (i form av batterier eller annat). I övriga fall är de tvungna att få el utifrån.
För det tredje får de inte sin ”egen” el, även i det fall att vindmöllorna går för fullt, för den händelse elen inte överförs direkt i egna ledningar. Det går inte att öronmärka elektroner. Dessa rör sig enligt fysikens lagar och kan svårligen ledas till utvalda elanvändare.
När Polarbröd och andra talar om ”egen” el, syftar de i praktiken på att de någonstans äger elproduktionskapacitet som sammanräknat under ett år tillför elsystemet lika mycket el (inte samma el) som de själva använder.
I ett uppmärksammat ärende 2018 fastslog Konsumentverket att det var vilseledande av Polarbröd att i marknadsföringen hävda att brödet var ”bakat med egen vindkraft”. Inför utsikten att få en stämning på halsen ändrade Polarbröd formuleringen till ”vi har egen vindkraft”.
För det fjärde kan ”off the grid” i praktiken inte vara vägen framåt annat än i mycket speciella fall. Detta av en lång rad orsaker. Den som inte är del av ett elnät är utlämnad helt till sig själv även vid långvariga köldperioder, haverier och annat.
Även om det finns fördelar i lokal elproduktion, både för enskilda elanvändare och elsystemet som helhet, finns också stora nackdelar. Storskalig elproduktion, som går att reglera, kombinerat med ett robust elnät har enorma fördelar både sett till stordriftsfördelar och i fråga om systemsäkerhet och försörjningssäkerhet.
Inga kommentarer