Friskolors värde för svensk skola inget för DN:s ledarsida

Till skillnad mot nyhetsjournalistiken tar en ledarsida ställning och har en politisk färg, och Dagens Nyheters ledarsida betecknar sig som oberoende liberal. Någon övergripande beskrivning av vad det innebär när det gäller olika ställningstaganden finns inte närmare beskrivet, men man kan genom att följa ledarsidans texter skaffa sig en uppfattning om var den står. DN:s ledarsida är till exempel för sänkt skatt på arbete och ett återinförande av fastighetsskatt, kan man läsa sig till.

Olika skribenter på samma ledarsida kan i och för sig argumentera för olika positioner. En huvudledare, som brukar publiceras varje dag, är osignerad och ska representera tidningens hållning snarare än skribentens. För läsarna kan den här distinktionen vara lite svår att upptäcka eftersom den inte är uttalad i respektive text.

Amanda Sokolnicki är chef för ledarsidan sedan 2019 och sa i en intervju när hon tillträdde att det blivit svårare att vara liberal:

”I land efter land ser vi hur antiliberala krafter vinner mark. Sverige är inget undantag och även om det på många sätt gör det svårare att vara liberal i dag, så blir det också lätt att se vad DN:s ledarsida har för roll att fylla. Att formulera argumenten för att få till förändringar – och stoppa farliga utvecklingar, känns viktigare och roligare än på mycket länge. Att jag dessutom får göra det med en så kreativ, driven och stark ledarredaktion är fantastiskt.”

I olika politiska frågor kan en ledarsida ha en definierad linje som innebär att man argumenterar konsekvent för en viss politik. Så är fallet med Dagens Nyheter och friskolorna där tidningens ledarsida argumenterar bland annat för sänkt skolpeng för friskolor och ett avskaffande av möjligheten att ställa barn i kö till populära friskolor redan när barnet föds.

Ledarsidan skriver ofta om detta och använder gång på gång exempel från nyhetsmedier som pekar ut friskolor som klandervärda som argument. Ett exempel är när man refererar till ”naturbruksgymnasium utan djur”, en DN-nyhet som NMI tidigare visat vara osaklig.

”Exempelvis larmas det återkommande om gymnasieskolor som snålar på utrustning. Som ett naturbruksgymnasium utan djur. Det naturvetenskapliga programmet utan ändamålsenliga lokaler för naturvetenskap. Och bara 15 procent av tonåringarna i fristående gymnasieskolor har tillgång till skolbibliotek, medan andelen i kommunala är 80.”, skriver DN:s ledarsida.

NMI har undersökt 52 ledartexter det senaste dryga året som nämner skolan.

Det syns tydligt att ledarsidan konsekvent ser friskolorna som ett problem, av flera olika skäl, och där ledarsidan gärna lyfter fram ”skandaler”, ”fusk” och ”avarter”. ”Att fuskbetyg har blivit en affärsidé är en av 2000-talets största skolskandaler.”, skriver ledarskribenten Susanne Nyström.

Sammantaget över den undersökta perioden framträder en mycket friskolekritisk bild.

Ledarsidan argumenterar för att möjligheten att ställa sig i kö till friskolor måste avskaffas eller i vart fall kortas till maximalt ett år före skolstart sedan ska gälla för populära skolor (vad ledarsidan anser är ett bra antagningssystem är oklart), samt att skolpengen till friskolor måste sänkas.

Ledarsidan lyfter  även flera andra skolfrågor. Ledarsidan menar bland annat att disciplinproblemen i skolan inte kan lösas med ”lågaffektivt bemötande”, snarare tvärtom.

Däremot driver ledarsidan inte under den undersökta tidperioden någon linje om att friskolor har gjort eller kan göra den svenska skolan bättre.

Finns det något gott att säga om friskolorna överhuvudtaget enligt ledarsidan, kan man undra. Ser ledarsidan starka argument för att värna en mångfald av skolor och möjligheten att välja bland dem? Eller att friskolor till och med tillför något värdefullt till den svenska skolan och bidra till höjd utbildningskvalitet? Nej, det är inte en del av ledarsidans linje om man utgår ifrån vad som skrivits det senaste året.

En diskussion om friskolornas positiva roll i ett samhälle som värnar pluralism, valfrihet och utveckling av skolkvalitet saknas helt och hållet i det undersökta materialet, med ett undantag (se slutet av artikeln). Att det finns motståndare till friskolor som exempelvis vill ge kommunerna veto mot nyetableringar och utökningar av befintliga friskolor är inget som intresserar DN:s ledarsida.

Ledarsidans sammantagna linje under året har varit att dåliga friskolor som fuskar med betyg, får för mycket betalt och sedan delar ut vinster är den svenska skolans största problem.

Vid ett par tillfällen konstateras att fritt skolval har ett egenvärde, men detta görs i förbigående och aldrig med något utförligt resonemang:

”Givetvis behöver det finnas olika skolor att välja bland. Men de ska enbart konkurrera med kvalitet. Dagens regelverk leder fel, vilket nästa regering måste styra upp.”

Ledarskribenten Susanne Nyström menar att det inte finns något hot mot det fria skolvalet, men tar samtidigt inte upp att en mångfald av huvudmän är centralt för att möjliggöra fria val med olika alternativ att välja mellan:

”En annan sak som också ska gälla framöver är att kommunen så långt det är möjligt ska tillmötesgå föräldrarnas önskemål. Alla förslag om urval till skolor från såväl majoritet som opposition gäller bara när det finns fler intresserade än platser.

Och på den här punkten kan föräldrar vara lugna: Det finns inga planer på att vare sig slopa närhetsgarantin eller det fria skolvalet och definitivt inte på att tvångsbussa elever till andra sidan stan.”

Att det är några kommunala skolor som har svårast att leva upp till Skolinspektionens krav, vilket tyder på att flera kommunala huvudmän inte gör sitt jobb, är inget som DN:s ledarsida har adresserat det senaste året.

Av de signerade texterna skriver Susanne Nyström flest om skolan, och i synnerhet friskolor. Hon har skrivit om skolan ungefär två gånger per månad, och sammanlagt ingår 20 signerade ledartexter av Susanne Nyström i analysen.

De flesta av texterna berör friskolorna på ett eller annat sätt, och det vanligaste temat är orättvisa betyg och orättvis skolpeng. Detta måste reformeras, menar Nyström.

Hon tar ofta upp artiklar från nyhetsflödet från den egna tidningen eller från annat håll, som visar dåliga friskolor eller friskolor som missköter sig, för att exemplifiera varför det behövs reformer.

”Skolkoncern med glädjebetyg och få behöriga lärare delar ut miljonbelopp. Så lyder DN:s rubrik till artikeln om (x)-skolan, där över 80 procent av niondeklassarna fick högre slutbetyg i matematik än de hade på de nationella proven (2019).”

Något positivt om friskolor är svårt att finna i texterna. Inte heller skriver Susanne Nyström om att fritt skolval kan vara något positivt, med ett undantag:

”När man skriver den här sortens texter tror många att man är emot friskolor och skolval. Det är jag inte. Jag vill att elever och föräldrar ska kunna önska skola, samtidigt som vi måste värna lika mycket om de barn vars vårdnadshavare inte kan eller vill göra informerade val.”

Ett undantag i de analyserade texterna utgörs av en text av den fristående kolumnisten och Timbro-förläggaren Andreas Johansson Heinö. Han för ett långt principiellt resonemang med liberala förtecken som försvarar de konfessionella friskolornas rätt att finnas i ett pluralistiskt, liberalt sinnat samhälle.

NMI har varit i kontakt med DN:s ledarsida som menar ledarsidans linje framgår av de publicerade texterna, men i övrigt inte har några kommentarer med anledning av NMI:s granskning.