I kampen om uppmärksamhet är en klassisk metod att berätta om hot. Varje journalist vet att det fungerar. Bra mot dåligt, gott mot ont, tryggheten mot de smygande farorna.

Men den traditionella nyhetsdramaturgin polariserar och gör oss dummare än vi är, säger journalisten Anders Bolling: ”Nyhetsrapporteringen är ett extremt smalt utsnitt, programmatiskt valt, av saker som händer i människornas värld. Men det säger knappt något alls om vad det innebär att vara människa här på planeten.”

Hotbilderna kan komma från många håll. ”De som har makt har också ett intresse av att förmedla hotbilder. Det är lättare att påverka och kontrollera rädda medborgare än orädda. Vilket nu pandemin visat världen över. Både i demokratiska och mindre demokratiska samhällen.”, menar Bolling och jämför pandemiåtgärder med klimatfrågan.

Finlands regering föreslår begränsningar i hur landets public service-bolag presenterar textbaserade nyheter på nätet. Ett steg i rätt riktning, enligt de privata tidningshusen, som protesterat emot att behöva möta den skattefinansierade konkurrensen från Yle.

Två journalister på Åland fälldes av finska hovrätten för ärekränkning för en artikel om en brottsmisstänkt man som anonymiserats. Avgörande var att artikeln innehöll en länk, som ledde fram till mannens namn. Nu signalerar Högsta domstolen i Finland att den vill ta ställning till domen. I Sverige skulle en tidning knappast kunna bli ansvarig för vad som finns i andra änden på en länk, menar yttrandefrihetsexperten Nils Funcke. Men man kan inte vara helt säker.