En stark tendens i rapporteringen från nyss avslutade COP27 har varit att maximera hotet från klimatförändringarna. Men hur sannolikt är det värsta scenariot? I seriös journalistik borde den frågan ständigt lyftas fram.

Enligt det dominerande narrativet utgör isminskningen i Arktis – både den på land och i havet – i sig ett klimathot. Men varken Dagens Nyheter eller Sveriges Radio antyder något om de stora variationer som setts i isutbredningen i ett lite längre historiskt perspektiv.

För jämnt hundra år sedan kom larm om att isen i Arktis smält i så snabb takt att gamla landmärken inte längre kunde kännas igen och att havet snart kunde vara isfritt. Efter millennieskiftet har en populär spådom på forskarhåll varit att isen skulle vara smält inom tio år. Men hittills har så inte skett.

SR styrs i sin klimatrapportering av ett katastrofnarrativ. Grundläggande fakta om havsnivåhöjningen nonchaleras.

Att havsnivåhöjningen tilltagit på grund av människans växthusgasutsläpp tas som en självklarhet i klimatrapporteringen. Men uppfattningen stöds inte av vattenståndsmätningarna.