SVT:s inslag om plast i går (8 januari) är ett vällovligt försök att beskriva hur komplext återvinning av plast är är. Men bilden av utsläpp av klimatgaser är missvisande.

Gårdagens ledare i Dagens Nyheter om energipolitiken är ett exempel på grundläggande kunskapsbrist i energifrågorna i svenska medier. DN påstår exempelvis att svenska kraftverk trycker ut ”fler terawatt än någonsin", och visar med det sin okunskap. Ett annat aktuellt exempel är Kvartals veckopanel i lördags. Förre handelsministern, näringsministern med mera Leif Pagrotsky hade ”svårt att tro på” att Sydsverige har det sämsta effektläget i Europa.

Att bygga en klimatberättelse på förenklingar och svartvita bilder är inte saklig och ansvarsfull journalistik. Tar man orden och verkligheten på allvar, accepterar man heller inte bara spel mot ett mål. Argumenten måste få mötas i en ärlig kamp.

En stark tendens i rapporteringen från nyss avslutade COP27 har varit att maximera hotet från klimatförändringarna. Men hur sannolikt är det värsta scenariot? I seriös journalistik borde den frågan ständigt lyftas fram.

Enligt det dominerande narrativet utgör isminskningen i Arktis – både den på land och i havet – i sig ett klimathot. Men varken Dagens Nyheter eller Sveriges Radio antyder något om de stora variationer som setts i isutbredningen i ett lite längre historiskt perspektiv.