NMI:s senaste rapport om företagens svaga skydd inom medieetiken diskuterades i Kvartals podd ”Den svenska modellen” i förra veckan. Ämnet är inte helt enkelt, vilket framgår av Jonas Nordling, chefredaktör på Dagens Arena, något förvirrade redogörelse av saken.

En grundläggande regel i medieetiken är att kritik ska får bemötas. Man skulle därför kunna tro att möjlighet till bemötande alltid ges, men så är det inte. I praktiken lämnar rätten att bemöta en hel del i övrigt att önska.

Det norska exemplet visar att det är möjligt att skapa ett system där företag skyddas mot osaklig och skadlig publicitet utan att skada journalistikens oberoende, skriver Pamina Falck i SvD.

I en intervju med klanexperten Per Brinkemo ställer Mats Olin frågor om hur det kan komma sig att vissa svenska nyhetsredaktioner har struntat i att undersöka och rapportera om klaner i Sverige.

Medieetikens Förvaltningsorgan (MeFo), som ansvarar för det medieetiska systemet, har bestämt att kravet att höra båda sidor inte gäller när den kritiserade parten är en juridisk person. Dessutom saknar företag helt möjlighet att stämma medier i domstol. Samtidigt finns det exempel på länder som ger företag större rättigheter med bibehållen hög pressfrihet. Ett av dem är Norge som under många år toppat pressfrihetsindex.