Debattinlägg i Tidningen Journalisten om GRN:s prövningar

"I SVTs Stjärnorna på slottet, 2 januari 2021, rökte skådespelaren Ola Rapace en cigarett. Sedan låtsades han slå ned en stuntman utklädd till ljudtekniker. Syftet, framgick det strax, var att introducera aktiviteten stunts.", det skriver Mats Olin och Blanche Sande i ett debattinlägg i Tidningen Journalisten om Granskningsnämndens svårbegripliga prioriteringar.

 
logotyp mprt

Hela debattinlägget följer nedan

Detta gav upphov till tre anmälningar till Granskningsnämnden för radio och tv, som bedömer om radio- och tv-program lever upp till kraven i sändningstillståndet. En av anmälarna ansåg att Stjärnorna på slottet förespråkade våld som problemlösningsmetod. En annan gjorde tolkningen att SVT betraktar våld och metoo-rörelsen (!) som ett skämt. Den tredje anmälaren var förskräckt över att Rapace tilläts röka i tv. Granskningsnämnden utredde saken och kom fram till att Stjärnorna på slottet varken uppmuntrade till våldsamheter eller rökning, och programmet friades.

Detta är alltså ett fall som granskningsnämnden bedömde vara viktigt nog att lägga tid och pengar på att utreda, att be SVT att försvara, och att diskutera och fatta beslut om i nämnden.

För att få överblick över nämndens arbete har Näringslivets medieinstitut begärt ut alla 88 beslut den fattade under en utvald månad, april 2021, baserat på ett par hundra anmälningar. En del av dessa fall avskrevs (till exempel när det inte gick att identifiera vilket program anmälan åsyftade), en del granskades, och en del – de flesta – ledde till beslutet att inte granska. Ofta fanns goda skäl för det senare, som när anmälaren är arg över att skämt förekommer i humorprogram eller tycker att en dansös i Let’s Dance är för lättklädd.

Men ibland skulle en granskning ha kunnat vara intressant. Exempelvis Carina Bergfeldts intervju med Fredrick Federley. Anmälare menade att programmet var partiskt. De fick alla GRNs standardsvar, vars kontenta är att fallet inte är prioriterat, men kan fråga sig hur nämnden kom fram till den slutsatsen. Samma svar fick en till synes relevant anmälan om faktafel i ett Rapport-inslag om uppvärmningen på Antarktis, och en välgrundad anmälan om att SR gav Melodifestivalvinnaren Tusse oproportionerligt mycket utrymme i etern inför finalen.

Det framstår som märkligt att granskningsnämnden prioriterar Ola Rapaces cigarett högre. Eller kulturskribenten Åsa Linderborgs uttalande i P1s Svensken, norsken och dansken (20/12 2020) att kungen borde ”hålla käften” om Sveriges coronapolitik, som också ledde till granskning och friande.

Är dessa fall verkligen mer betydelsefulla än de anmälningar som sorterats bort? Granskningsnämnden verkar tycka det. En förklaring kan ligga i hur dess uppdrag är utformat. I förordningen som styr dess arbete (SFS 2020:879) står att granskningsnämnden ska pröva anmälningar som rör ”frågor av principiell betydelse”. En tänkbar konsekvens är att nämnden prioriterar principiellt viktiga fall, alltså sådana som i någon mening är prejudicerande för hur sändningstillståndens bestämmelser ska tolkas, framför enklare fall även när de senare kan framstå som mer allvarliga. Någon närmare information om hur nämnden tolkar vad som är principiellt viktigt har inte gått att få.

Faktum kvarstår dock att granskningsnämndens prioriteringar är svårbegripliga för en utomstående. Detta påpekades som en brist även i Riksrevisionens rapport om granskningsnämnden i fjol, men ännu tycks det inte lett till någon förbättring. En del av det som granskas saknar uppenbar relevans, samtidigt som en hel del intressanta anmälningar sorteras bort. Det är anmärkningsvärt, med tanke på vilken betydelse granskningsnämnden tillskrivs i mediedebatten.

Mats Olin och Blanche Sande

Länk till debattinlägget

Blanche Sande

Projektledare

Inga kommentarer



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.