JK:s förtalsmisstanke oberoende av PON-beslut


Det har i medierapporteringen framstått som om JK:s beslut att inleda förundersökning mot 16 tidningar föranletts av hur tidningarna agerat efter fällningarna i Pressens opinionsnämnd. Det är fel, säger nu Justitiekanslern Mari Heidenborg till NMI.

– I rapporteringen har det varit fokus på att några av artiklarna tidigare prövats av PON. Men det finns ingen sådan relation mellan det pressetiska systemet och det straffrättsliga systemet. De är oberoende av varandra och självständiga, säger Mari Heidenborg (bilden).

Hur tidningarna agerat efter PON-beslutet spelar ingen roll, understryker Mari Heidenborg.

– Det som har betydelse är hur publiceringen ser ut oavsett fällning i Pressens opinionsnämnd.

Man kan man inte tolka några av de publicerade uttalandena från dig som att det faktiskt finns en koppling?
– Det har varit mycket fokus på relationen mellan lagen och det pressetiska systemet och man svarar ju på frågan som den är ställd. Min uppfattning har hela tiden varit att PON-besluten inte har någon betydelse för mitt beslut om förundersökning, säger Mari Heidenborg.

JK konstaterar att fem publiceringar fällts i PON men att hon inte känner till om de övriga elva som nu ingår i förundersökningen överhuvudtaget behandlats av Pressombudsmannen. Anmälningar till PO som inte leder till beslut i PON offentliggörs inte.

JK menar att ett PON-beslut eller en pågående PON-granskning i vissa fall kan leda fram till att det inte är motiverat för JK att inleda förundersökning eller åtala, exempelvis om det sker förändrade ompubliceringar efter ett PON-beslut. Men systemen är alltså inte beroende av varandra.

Från årsskiftet gäller att JK är skyldig att ge de ansvariga utgivarna en möjlighet att avpublicera eller korrigera publiceringar som är äldre än ett år och som är misstänka för förtal, innan åtal väcks. Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke är kritisk mot den nya ordningen:

– Jag tycker inte att den här regeln är bra. Det ger JK rollen som både åklagare och domare, åklagare genom att inleda förundersökning och åtala, och en domarroll genom att bedöma att något sannolikt utgör förtal och låta den som publicerat uppgifterna undgå påföljd om personen tar bort yttrandet. Är det så att något utgör förtal och det finns ett allmänintresse då borde det väckas åtal och avgöras i domstol, menar Nils Funcke.

Nils Funcke

Om åtalet läggs ner beroende på att alla tidningar avpublicerat då får vi inte veta om de här publiceringarna gick över gränsen eller var gränsen går, menar han.

– Då får vi aldrig veta om detta var förtal eller inte. Det finns en uppenbar risk att JK använder den här metoden ofta i framtiden för att slippa en process, och det gagnar inte yttrandefriheten, säger Nils Funcke.

Mari Heidenborg:

– Den aspekten finns. Men den här regleringen är alldeles ny och har kommit till för att begränsa ansvariga utgivares ansvar för gamla publiceringar, och jag måste vid åtal ge dem möjlighet att avpublicera. Jag får självklart inte ge avkall på kraven på tillräcklig misstankegrad för att inleda förundersökning i syfte att få till stånd en avpublicering, konstaterar Mari Heidenborg.

Hon påpekar att det inte är ett syfte med regleringen att avpublicering ska ske, utan en möjlighet för ansvarig utgivare att undgå eventuellt ansvar för gamla publiceringar.

Men kan konsekvensen bli att fallen inte når domstol?
– Det kan det bli så. Det kan vara en lättare utväg att avpublicera om man inte vill ha det principiellt prövat. Det är inte alltid man ser alla konsekvenser av ny reglering förrän den är på plats.  Den diskussion som förs nu fördes inte i tidigare. Då var det publicisterna som ville ha en begränsning av ansvaret för de historiska publiceringarna, säger hon.

Nils Funcke tycker att den nya regeln borde tas bort igen:
– Det enda rimliga sett ur ett yttrandefrihetsperspektiv är att preskription börjar löpa från publiceringsdagen. Om samhället inte reagerat inom till exempel tolv månader från offentliggörandet bör åtal inte kunna väckas. För enskild, när det gäller förtal, har de idag 10 år på sig att föra sin talan och det bör gälla även i fortsättningen.

Den nya bestämmelsen är en halvmesyr och lagen inte borde ändrats så lättvindigt, menar han:
– Det finns en lärdom att dra här. Vi har ett system som har mejslats ut under ett par hundra år och som fungerar i huvudsak bra.

Vad tycker du om att kravet på särskilda skäl tagits bort?
– Rent principiellt tycker jag att när det gäller schismer mellan enskilda så ska staten inte gå in och ta parti för någon sida. Staten ska tillhandahålla sätt att lösa konflikter i form av domstolar. Om JK ska gå in och ta ställning för en part i ett förtalsmål ska det precis som det varit tidigare endast ske i undantagsfall, menar Nils Funcke.

Det skulle t.ex. kunna handla om när en myndighetsanställd utsätts för förtal för något han eller hon gjort i tjänsten eller när det gäller barn och personer som i övrigt har svårt att föra sin talan.

– Jag är tveksam till om en busschaufför som bevisligen drivit sin egen sak bör backas upp av samhället, avslutar Nils Funcke.

JK är bland annat statens åklagare och ska driva förtalsmål mot tidningar om det finns ett allmänintresse, men det är mycket ovanligt. Tidigare krävdes ”särskilda skäl” för att JK skulle åtala, men det kravet togs bort 2014. Det är första gången som JK startar en förundersökning om förtal sedan dess. JK kan inte säga om de nu aktuella publiceringarna hade lett till åtal med den gamla, snävare bestämmelsen.

 



Mats Olin


Inga kommentarer



Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *