Nonchalant och respektlös pressetisk hantering av DN

Mats Olin skriver på Dagens Juridik om Dagens Nyheter som behandlar medieetiken respektlöst.

 
Tingey Injury Law Firm on Unsplash

Det frivilliga medieetiska systemet med Medieombudsman och Mediernas etiknämnd bygger på att publicisterna hanterar anmälningar på ett seriöst och respektfullt sätt. När det gäller ett nyligen avgjort ärende, där Dagens Nyheter fälldes för intrång i privatlivet, agerar tidningen som om anmälaren inte är värd minsta respekt eller ansträngning.

Eftersom Näringslivets medieinstitut i det här fallet har kunnat studera Dagens Nyheters försvar, så kan den här artikeln skrivas. Den här artikeln hade alltså inte gått att skriva utan att handlingarna läckt.

Dagens Nyheter publicerade 2018 en artikel skriven av journalisten och redaktionschefen Caspar Opitz som handlade om att chefredaktören Peter Wolodarskis föräldrahem vandaliserats. I artikeln gjordes en koppling till företagaren Johan Lundberg, som vid tillfället hade stämt Dagens Nyheter för förtal.

Mediernas etiknämnd fällde tidigare i år Dagens Nyheter för publiceringen, och konstaterade att Dagens Nyheter genom att i artikeln koppla samman vandaliseringen med stämningen skapade en risk för att läsarna skulle kunna tro att företagaren var inblandad i vandaliseringen. Att tidningen redovisat att han tog avstånd från vandaliseringen förändrade inte nämndens bedömning, som konstaterade att Dagens Nyheter brutit mot god publicistisk sed. Det ska sägas att Dagens Nyheter först publicerade nyheten utan det här avståndstagandet, och det var först när Johan Lundberg hörde av sig som tidningen la till informationen.

Det var inte självklart att Dagens Nyheter skulle fällas, eftersom Medieombudsmannen Ola Sigvardsson ville fria, och skrev av ärendet utan att ens fråga tidningen hur de kommit fram till sitt publiceringsbeslut. Ola Sigvardsson menade att det var helt i sin ordning att publicera Johan Lundbergs namn. Det krävdes därför ett överklagande för att Mediernas Etiknämnd skulle ta sig an ärendet, och be Dagens Nyheter om en motivering för publiceringsbeslutet.

Det är Dagens Nyheters redaktionschef Caspar Opitz som har skrivit Dagens Nyheters yttrande och som företräder tidningen i ärendet. Det är alltså samme Opitz som skrev artikeln som kom att fällas, vilket är en sammanblandning av roller som kan ifrågasättas. Caspar Opitz försvarar sig kortfattat, och utan att förklara för varför han, till skillnad mot nämnden, anser att det fanns ett allmänintresse att publicera Johan Lundbergs namn.

Caspar Opitz argumentation är minimal, på gränsen till respektlös med tanke på allvaret i de publicerade uppgifterna och konsekvenserna för den utpekade. Han skriver kort och gott att det som Dagens Nyheter publicerat är ”sant och relevant” och att ”Artikeln varken uttrycker eller antyder något om vem eller vilka som ligger bakom angreppen.”

Det är ett märkligt resonemang som gärna hade fått utvecklats. Artikeln handlar om ett angrepp på DN:s chefredaktör. En lapp med Johan Lundbergs namn har hittats, skriver tidningen. I artikeln nämns att det samtidigt pågår en rättsprocess mellan Dagens Nyheter och Johan Lundberg. Är det inte i själva verket en stark sammankoppling av rättsprocessen och angreppet? Om det inte finns ett samband, varför är namnet överhuvudtaget relevant att publicera?

Dagens Nyheter fälldes, men vi får egentligen inget veta om hur tidningen resonerat om sin publicering. Hanteringen är knappast förenlig med en seriös publicistisk hållning, som det brukar heta.

Man kan också förvånas att det ska ta nära sex månader för Mediernas etiknämnd att komma fram till ett beslut. Skriftväxlingen avslutades den 28 augusti 2019, men det dröjde ända till den 20 februari 2020 innan beslutet tillkännagavs. Det är en orimligt lång handläggningstid.

Ytterligare en märklig omständighet är att inget av Dagens Nyheters minimala försvar för sin publicering finns med i det beslut som Mediernas etiknämnd publicerat. Nämnden hemlighåller i sina beslut regelmässigt tidningarnas fullständiga argumentation, men så gott som alltid offentliggörs en sammanfattning. Så inte i detta fall. Det beror på en brist i processen: normalt ber Medieombudsmannen om tidningen yttrande. Men eftersom MO avskrev ärendet skedde det inte. Dagens Nyheters yttrande inkom först efter att nämnden fått ärendet på sitt bord och då blev det inget referat i beslutstexten.

Det framgår alltså i det offentliggjorda beslutet överhuvudtaget inte hur Dagens Nyheter sett på saken, vilket inte heller är en seriös hantering av medieetiken.

Efter att den här problematiken påtalats så har rutinen ändrats. I ett nytt fällande beslut, som på samma sätt först avskrevs, därefter överklagades och slutligen fälldes, har nämnden refererat till vad tidningen (Ledarsidorna.se) anfört. Det är en förbättring som ökar öppenheten och möjliggör förståelse och granskning av besluten. Det rimligaste vore förstå att som regel offentliggöra hela medieföretagens yttranden.

De här två fallen är unika på ett sätt till, visar det sig efter kontakt med Medieombudsmannen Ola Sigvardsson. Det är ovanligt att nämnden överhuvudtaget har en annan uppfattning än MO, och han kan inte minnas något enda tidigare fall där en direktavskrivning överklagas och sedan fälls i nämnden. Nu har det alltså hänt två gånger i år.

DN-fallet visar på en slapphet från tidningen sida, inte bara i den fällda publiceringen, utan även i hanteringen av anmälarens befogade invändningar och den medieetiska processen. Sveriges största dagstidning måste givetvis ta saken på större allvar för att inte tumma på hela systemets trovärdighet. Om Dagens Nyheter agerar så här, vad ska vi då kräva av de mindre tidningarna?

Lägg till detta hemlighetsmakeriet som gör att ärenden bara kan granskas undantagsvis, när handlingarna läcker. Hur många fler ärenden som liknar detta fall finns det, som vi aldrig kommer att få ta del av?

***

Artikeln på Dagens Juridik

Mats Olin



Inga kommentarer



Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *