Bland annat public service-medierna SVT och SR missar att rapportera om att IPCC fått en ny ordförande som signalerar teknikoptimism och att den alarmistiska klimatrapporteringen är kontraproduktiiv.

Journalisten Anders Bolling berättar om hur nyanserad och verklighetsförankrad nyhetsrapporteringen om klimatet skulle kunna vara. Det finns gott om exempel på klimatlarm som inte håller måttet utifrån de krav man rimligen kan ställa på en journalistik som ska vara sann och relevant, skriver han.

I en krönika berättar journalisten Anders Bolling om en händelse på Dagens Nyheter när dåvarande redaktionschefen Caspar Opitz ville ha ett samtal om klimatrapporteringen.

Hur skildras det svenska skogsbruket i en av Sveriges största dagstidningar? Detta har NMI undersökt i rapporten "DN:s granskning av skogsindustrin: Vad innehåller den och vad saknas?", som presenterades på ett seminarium.

I kampen om uppmärksamhet är en klassisk metod att berätta om hot. Varje journalist vet att det fungerar. Bra mot dåligt, gott mot ont, tryggheten mot de smygande farorna.

Men den traditionella nyhetsdramaturgin polariserar och gör oss dummare än vi är, säger journalisten Anders Bolling: ”Nyhetsrapporteringen är ett extremt smalt utsnitt, programmatiskt valt, av saker som händer i människornas värld. Men det säger knappt något alls om vad det innebär att vara människa här på planeten.”

Hotbilderna kan komma från många håll. ”De som har makt har också ett intresse av att förmedla hotbilder. Det är lättare att påverka och kontrollera rädda medborgare än orädda. Vilket nu pandemin visat världen över. Både i demokratiska och mindre demokratiska samhällen.”, menar Bolling och jämför pandemiåtgärder med klimatfrågan.