Slarvig medieetik leder till frågor om systemet fungerar som det ska

Bild: Pia Rehnquist (foto Albin Brönmark), Sofia Dahlström (foto Anna Svanberg), Lena Mellin (foto Aftonbladet), Thomas Eriksson (foto Metro).

När NMI hör av sig agerar tidningarna och har liknande förklaringar till senfärdigheten. ”Intern kommunikationsmiss”, ”artikeln inte sökbar i internt system”, ”ett förbiseende”, ”det beror på en ren teknikalitet” är exempel på vad de ansvariga utgivarna berättar.

Det var den 30 maj som Pressens Opinionsnämnd massfällde 29 tidningar för att ha publicerat dåligt underbyggda anklagelser mot en namngiven person. Det har NMI tidigare skrivit om här och här.

Tidningarna är skyldiga att publicera fällande beslut från Pressens Opinionsnämnd. Några andra krav, att exempelvis anonymisera, finns inte. Men det skulle vara minst sagt märkligt och motsägelsefullt om en tidning konstaterar att den gjort fel genom att namnpublicera, och samtidigt fortsätter hänga ut personen i fråga.

Branschföreningen Tidningsutgivarna rekommenderar att en fälld tidning antingen avpublicerar artikeln för allmänheten, vilket de flesta av de 29 verkar ha gjort, eller markerar tydligt att den blivit fälld.

Hur snabbt ska det här ske?
– Det finns ingen exakt regel, det ska ske omgående, säger Pressombudsmannen Ola Sigvardsson. Det är genom publiceringen av klandret som den enskilde får upprättelse.

Så hur har tidningarna hanterat fällningen? Två veckor efter beslutet gör NMI en kontroll av hur några av tidningarna agerat. Sju fällda tidningar publicerar fortfarande namnet. Sex av dessa har ingen tydlig markering som visar att artikeln är fälld. En har inte publicerat PON:s beslut överhuvudtaget. De flesta av dem som NMI talat med argumenterar för att personnamnet borde tagits bort i ursprungsartikeln. Att det inte redan försvunnit beror på misstag och missförstånd, menar de ansvariga utgivarna. Men det finns fler komplikationer, ska det visa sig.

Metro underlät att publicera PON:s beslut, men straxt efter att NMI hört av sig publiceras det. Metros publisher Thomas Eriksson vill inte ställa upp på en intervju, utan vill ha frågor skriftligen. Han skriver i ett mail: ”Dröjsmålet av publiceringen berodde på en intern kommunikationsmiss. Vi ser nu över våra rutiner för att undvika förseningar i framtiden.”

Frågan är hur Metro hade gjort om NMI inte hört av sig.

Ola Sigvardsson, Pressombudsman.

– Det är extremt ovanligt att tidningar inte publicerar klandret, säger Ola Sigvardsson.

PO följer upp detta och man får gå fyra år tillbaka för att hitta någon som vägrat, och då handlade det om Dispatch international. Om PO ser att en tidning inte publicerat så påminner man, så om inte förr hade Metro då uppmärksammats på sitt misstag.

Aftonbladet publicerade PON:s beslut samma dag som det fattades. Men den ursprungliga artikeln justerades inte, namnet på den utpekade fanns kvar och information om att den var fälld saknades. Tf ansvarig utgivare Lena Mellin skriver i ett mejl till NMI att det beror på att hon inte hittade den aktuella artikeln eftersom den inte fanns sökbar i Aftonbladets interna system. Hon skriver att artikeln nu är avpublicerad.

Men när NMI kontrollerar saken igen visar det sig att det finns ytterligare en Aftonbladetartikel som fortfarande hänger ut personen. Den har Lena Mellin heller inte hittat, och ska åtgärda. Hon menar att detta inte beror på bristande rutiner utan på teknik.

Expressen/GT publicerar Pressens Opinionsnämnds beslut först två veckor efter att det fattats. Efter att NMI hört av sig tas den anklagade personens namn bort. Chefredaktören Sofia Dahlström säger att tidningen försöker publicera klander så snabbt som möjligt.

Men två veckor kan man väl inte säga är skyndsamt?
– Av praktiska skäl tog det två veckor den här gången, säger Sofia Dahlström.

Hon säger också att det faktum att borttagningen av namnet dröjde ytterligare en dag hade praktiska orsaker.

Sydsvenskan publicerade i likhet med Aftonbladet omgående beslutstexten, men tog inte bort personens namn. Däremot hade Sydsvenskan publicerat en länk till beslutstexten på den fällda artikeln. Sydsvenskans chefredaktör Pia Rehnquist medger att tidningen missat i namnfrågan och ska åtgärda omgående.

– Det var en miss av oss, våra rutiner brast. Det kan bero på att vi inte blivit fällda på tio år före i år, då vi fällts två gånger på grund av TT-texter. Vi har lite bristande erfarenhet av att hantera fällningar, vi ska göra det bättre om det händer igen.

När NMI kontrollerar igen så har namnet tagits bort, men bara nästan. Det finns kvar på ett ställe och när NMI påtalar saken igen försvinner det.

Norrbottens-Kurirens chefredaktör Mats Ehnbom säger att det kvarvarande namnet och den uteblivna informationen om att artikeln var fälld handlar om ett förbiseende som ska åtgärdas. Artikeln är nu avpublicerad. PON:s klander publicerades den 7 juni.

Laholms Tidning publicerade beslutet den 1 juni och nyhetschef Åse Höjer menar att det är frågan om en teknikalitet att namnet fortfarande är publicerat och att information om fällningen saknas, som har att göra med IT-systemen. Hon meddelar att artikeln, enligt tidningens tekniker, nu är avpublicerad. Men när NMI kontrollerar saken visar det sig att så inte är fallet, artikeln är fortfarande publicerad i ursprungligt skick.

Skånska Dagbladets chefredaktör Lars Sjögren säger att det är ett förbiseende att artikeln inte är markerad som fälld. Han tänker inte avpublicera artikeln eftersom det skulle kunna uppfattas som ”historierevisionism” och att det vore konstigt om klandertexten var publicerad men inte den artikel som klandret avsåg. Han är inte heller säker på att Skånska Dagbladet kommer att anonymisera personen. Efter att NMI hört av sig finns nu en markering på artikeln att den är fälld i Pressens Opinionsnämnd.

Lars Sjögren. Foto Ralph Bretzer.

Det sker inte någon systematisk uppföljning av hur tidningarna hanterar de fällda publiceringarna från Pressombudsmannens sida.

– Jag anser att det är tidningarnas skyldighet att göra det. Vi har inte resurser att övervaka tidningarna och deras hemsidor, säger Ola Sigvardsson. Det händer att anmälare uppmärksammar oss på brister, och då kontaktar vi tidningarna.

Sex av sju tidningar har nu antingen avpublicerat artikeln helt, tagit bort personens namn, eller avsierat att de ska. I förra veckan ändrade chefredaktör Fredric Karén Svenska Dagbladets artikel efter att NMI ställt frågor, och det gjorde även SVT.

Men frågan är om personen verkligen är anonymiserad genom att enbart namnet är borttaget. Artiklarna innehåller i flera fall nämligen uppgifter som gör det relativt enkelt för den som vill veta namnet på personen att genom googling ta reda på det.

– Det skulle kunna bli en ny prövning om den inte kolliderar med tremånadersregeln. Är artikeln äldre än så prövar vi först om uppdateringen är så betydande att artikeln är att betrakta som en ny publicering. Det är ett vanligt klagomål som ganska ofta leder till klander att man inte namnger men ger detaljer som kan leda till identifiering, säger Ola Sigvardsson.

Sydsvenskans Pia Rehnquist har stor erfarenhet av anonymisering från många fall, och menar att det numera är mycket svårt att åstadkomma fullständig anonymitet.

– Ur den här personens perspektiv så anser jag att de uppgifter som vi nu publicerar utgör ett mycket litet problem, bland annat med tanke på att de baserar sig på uppgifter som finns i offentliga register.

Det har snart gått ett år sedan personen hängdes ut. Nu har medietiken haft sin gång, med viss hjälp från NMI, och namnet är raderat, på de flesta ställena. Kanske känns det som en viss upprättelse för den drabbade.

Kan du ha förståelse för att den drabbade personen ser allvarliga brister i systemet?
– Uppenbarligen har ju fällningarna publicerats i samtliga tidningar. Ur det perspektivet har saken uppmärksammats på ett unikt sätt, säger Ola Sigvardsson.

Men historien slutar inte här. TT-telegrammet publicerades inte av 29 tidningar, utan av fler. Men av någon anledning anmäldes de inte, kanske för att personen inte fann dem vid tillfället för anmälan. Det finns hundratals medier som PO kan pröva. Bland annat publicerades artikeln av nyhetstjänsten Omni, som ingår i samma koncern som Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Eftersom Omni inte fällts finns den ursprungliga TT-texten, inklusive personens namn, fortfarande publicerat.

Skulle inte PO kunna hålla reda på vilka anslutna medier som publicerat i ett sådant här fall, och pröva samtliga?
– Jag tror att det är bäst att ansvaret för vad som ska prövas ligger kvar hos anmälaren. Det är inte säkert att hen vill anmäla alla som publicerat. Exempelvis kan någon tidning ha justerat innehållet så att anmälaren inte längre är lika identifierbar och därför inte bör prövas, menar Ola Sigvardsson.

***

Tillägg 180628
Nu har även Aftonbladet och Laholms Tidning avpublicerat artikeln, och Skånska Dagbladet av tagit bort personens namn. Därmed har alla fällda tidningar agerat efter fällningen. Kvar finns ett antal publiceringar som inte prövades av PO.

Tillägg 180705: Omni har anonymiserat personen i artikeln.