I går kom ett pressmeddelande från EU:s livsmedelsmyndighet som slog fast att det kemiska ämnet bisfenol A inte är farligt för konsumenter i relevanta doser. Inlägget är intressant med tanke på de många larm som omgärdat ämnet i medierna. TMI:s undersökning visar dock att intresset för nyheten verkar vara mycket liten från nyhetsredaktionernas sida.

Drev är ensidiga och medierna saknar förmåga att kritisk granska drevets vinkel. Det konstaterar Lars Nord, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet. - Journalister har sagt att de inte vågar avvika från de gängse berättelserna, man vågar inte ställa sig utanför, säger han.

Dagens Industris avslöjande om att regeringen mörkat delar i utredningen om vinster i välfärden har inte lett till någon större uppmärksamhet bland övriga medier. Samtidigt väljer både DN och Sveriges Radio att uppmärksamma Uppdrag Gransknings reportage om en påstådd oetisk skatteplanering. Hur står det egentligen till med nyhetsvärderingen? undrar TMI.    

”Allt i boken har hänt i verkligheten”. Så inleds boken Saudivapen av Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman, som handlar om hur det gick till när Sveriges Radio-reportrarna arbetade fram nyheterna om Sveriges militära samarbete med Saudiarabien. Saudiavslöjandet har höjts till skyarna och belönats med priser. Det var onekligen ett stort avslöjande att chefer vid en svensk myndighet medverkat till att starta ett bolag för att göra hemliga militära affärer med Saudiarabien. Men det finns också en mindre smickrande baksida som visar att de mest hyllade granskande reportrarna tummar på medieetiken. Det sätt som Bodin och Öhman slår fast vad som är sant och vad som är lögn kan ifrågasättas, visar TMI:s granskning.

Svenska myndigheter anpassar sig till mediernas spelregler. Det är slutsatsen i en ny forskningsrapport gjord av docenterna Magnus Fredriksson och Josef Pallas vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet. Det handlar om så kallad medialisering, det vill säga att medierna har kommit att uppfattas som så viktiga av myndigheter att de anpassar sig till mediernas sätt att arbeta. Medierna får anpassningsmakt. Forskarna menar att en viss anpassning är befogad, medierna har ju ändå som uppdrag att bevaka myndigheter, men de anpassningar som sker är mycket mer långtgående än så.