”Fri journalistik kan inte innebära att media låter sig tubbas av dem som sitter i maktställning. Att det är fråga om demokratiskt valda och i princip rättskaffens politiker förändrar inte saken”, säger Matti Virtanen, en av den finländska undersökande journalistikens förgrundsgestalter.

Men tyvärr är medierna inte alltid så noga med den här principen. Allra svårast verkar det vara att kritiskt granska katastrofnarrativet i miljö- och klimatfrågorna.

”I det perspektivet har miljöjournalistiken mer eller mindre kollapsat. Man ser på saken med samma ensidighet som idrottsreferenten på en lokalredaktion, där regeln är att aldrig ifrågasätta det egna byalaget”, säger Matti Virtanen.

Piteå-Tidningens ansvarige utgivare Mari Gustafsson försvarar publiceringen om läkarens bisysslor som friades i Mediernas Etiknämnd. Artikeln var inte en uthängning utan en redogörande exempel för hur upplägget kring bisysslor kan se ut, dessutom får läkare tåla hårdare granskningar än andra, menar hon.

Johan Zachrisson Winberg och Kristina Lagerström har efter att ha tagit del av rapporten avstått från att ställa upp på en intervju. De skriver i ett mejl till NMI att de generellt välkomnar granskningar av deras arbeten men de är kritiska till slutsatserna i NMI:s rapport.

Klimathotet togs om hand av politiken i slutet av 1980-talet. Det hade just de ingredienser som det politiska systemet efterfrågade. Åtgärder för att begränsa hotet kunde användas som ett verktyg för att nå många olika mål, säger den svenska miljöjournalistikens pionjär Sven Börjesson.

”Miljö- och klimatfrågorna har också en dramaturgi som passar journalistiken. Att förstärka hotbilder ligger i dess natur. Problemet uppstår när den dramaturgin används för att hamra in en världsbild. Risken är stor att journalistiken tappar sin kritiska funktion”, säger Sven Börjesson.

”Det ligger inte i politiska partiers, forskares eller miljörörelsens intresse att kritiskt granska sina egna ståndpunkter, speciellt inte frågor som är profilfrågor och som bidrar till den egna ekonomin”, säger Sven Börjesson.

Narrativet om människan som förstörare är mediernas evighetsmaskin, säger journalisten, författaren och skogsspecialisten Carina Gerken Christiansen. Om och om igen upprepas historien om människan som naturens fiende. Men narrativet är lömskt och används av eliten som en härskarteknik över vanligt folk.

Hon är rotad i landsbygden på två kontinenter, i svenska Hälsingland och kanadensiska Alberta. Som skogsmänniska känner hon djupt samförstånd med den respektfulla natursynen hos cree, en av de ursprungliga folkgrupperna i Kanada.

”Alla far illa av en världsbild baserad på hotbilder. En sådan världsbild är heller inte sann”, säger hon.