Debatt om bemötanderätt: ledtrådar identifierar icke-namngiven person

Personer som kritiseras ska få bemöta kritiken, det är en grundläggande medieetisk regel. Men vad gäller om den kritiserade inte är namngiven, men ändå kan kännas igen av vissa? Inte helt glasklart, visar det sig.

 
intervju

”En av de vanligaste anmälningarna till oss över huvud taget är att tidningen har anonymiserat, tagit bort namnet, men ändå gett så många ledtrådar till identiteten att en ganska stor grupp förstår vem det handlar om.” sa Medieombudsmannen Ola Sigvardsson i en intervju med Sveriges Radio efter Metoo-publiecringarna.

Och om det är så att en grupp människor förstår vem det handlar om, då kan tidningen fällas om det skett en oförsvarlig publicitetsskada. Sådana situationer leder också ganska ofta till fällning, sa Ola Sigvardsson i en intervju med NMI.

Foto: Charles Deluvio, Unsplash.

Ett fall handlar om en lärare som pekades ut av tidningen Mitt i för att ha använt våld mot en elev. Läraren är inte namngiven, men elever och lärare vid skolan kunde ändå förstå vem det handlade om.

”Uppgifterna om anmälaren var tillräckligt detaljerade för att peka ut honom inför en viss krets med koppling till skolan. Det kan inte antas att alla i den krets som förstod vilka de inblandade var, också hade hela händelseförloppet klart för sig.”, skrev MO.

MO konstaterade att eftersom läraren kan identifieras så borde han fått bemöta kritiken, och tidningen fälldes.

”Anmälaren påstås ha använt allvarligt våld mot en elev i strid med lag och han har inte fått möjlighet att bemöta uppgifterna själv. Därmed har han orsakats en oförsvarlig publicitetsskada.”

Hur är det då med bedömningen av liknande fall i Granskningsnämnden för radio och tv? Ett nyligen avgjort ärende ger en fingervisning.

Universitetsläraren Johan Grant kritiserades i Sveriges Radio Malmöhus utan att nämnas vid namn, och Granskningsnämnden anser inte att ett utpekande skett och friar därför. Hela bedömningen av den frågan görs i en enda mening: ”Enligt nämnden pekades D (Johan Grant) inte ut i inslaget”. Det är allt.

Eftersom NMI har bistått Johan Grant i hans anmälan av publiceringen så har vi satt oss in i detaljerna kring omständigheterna. Det är uppenbart att många personer vid Lunds universitet förstod att det handlade om Johan Grant trots att han inte var namngiven, och att det därför uppstod en publicitetsskada när han kritiserades i hårda ordalag. Hur Granskningsnämnden kan komma fram till en annan slutsats är en gåta, som tyvärr aldrig kommer att få ett svar. Man kan givetvis göra olika bedömningar, men Granskningsnämnden ger ingen som helst förklaring till hur den kommit fram till sin slutsats. Det är lönlöst att i efterhand be om en närmare motivering, och beslutet går inte att överklaga.

Nu ska Mediernas Etiknämnd ta ställning till samma publicering. och en liknande i Sydsvenskan. Det blir spännande att se om de gör en annan bedömning. MO har dock redan tagit ställning och menar att publiceringen bör frias, med motiveringen att det i och för sig kan finnas personer vid Lunds universitet som förstod att kritiken var riktad mot Johan Grant, men att de redan ”hade insikt i förhållandena” och därför krävs inget bemötande.

Fallet påminner om det ovan nämnda från en Stockholmsskola, men då gjorde alltså MO en annan bedömning och rekommanderade fällning.

Det är konstigt att MO kan slå fast att alla de här personerna vid Lunds universitet redan hade tagit del av kritiken mot Johan Grant, som i hög grad bygger på hur några elever har upplevt ett seminarium. Exempelvis säger en person: ”Jag blev förlöjligad, förnedrad, förminskad.”, och detta och andra uttalanden är kärnan i den kritik som levereras. MO:s slutsats förutsätter att de som kritiserar på det här sättet har låtit alla andra inblandade ta del av kritiken. Snarare är det tvärt om: en rad människor vid Lunds universitet kunde förstå att det handlade om Johan Grant, men hade inte tidigare tagit del av den närgångna kritiken mot hans person.

Hur nämndens bedömning än blir får vi hoppas att motiveringen blir mer utförlig än den i Granskningsnämnden.

 

Mats Olin



Inga kommentarer



Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.