”Rimligt med samtidigt bemötande”

Mediernas etiknämnd (MEN) ger inte företag rätt till samtidigt bemötande, något som anses självklart när det gäller enskilda personer. Medieetikens Förvaltningsorgans (MeFo) ordförande Robert Aschberg medger att samtidigt bemötande är en princip som bör tillämpas och som gör journalistiken bättre.

 
Robert Aschberg

NMI besökte nyligen Norges motsvarighet till MEN, Pressens faglige utvalg (PFU) för att undersöka hur pressetiken skiljer sig grannländerna emellan. I Norge är det självklart att även företag ska få bemöta kritik samtidigt.

”Jag kan faktiskt inte förstå hur MEN resonerar. Utan motpartens perspektiv blir en nyhet ensidig, vilket gör journalistiken sämre.” Så sade Elin Floberghagen, ordförande i PFU.

NMI frågade Medieombudsmannen Ola Sigvardsson om han anser att det finns anledning för MEN att ta efter Norge delar. Svaret blev att dessa frågor bäst lämpar sig för MEN:s huvudman vilket är MeFo.

”Man menar att det är tillräckligt med efterföljande bemötande när det kommer till företag. Dessutom har man ansett att behovet av samtidigt bemötande inte är lika stort för företag som oftast har egna kanaler att kommunicera ut sina budskap i,” sa han bland annat.

MeFo ersatte den 1 januari i år Pressens samarbetsnämnd som förvaltare av det pressetiska systemet där MEN ingår. Av tradition väljs Publicistklubbens ordförande också som ordförande för MeFo och som sedan ett år tillbaka alltså är Robert Aschberg, tidigare journalist på Expressen och en välkänd programledare från bland annat Efterlyst och Trolljägarna.

MeFo har ett centralt uppdrag i att säkerställa att pressetiken följs, men även makten att förändra och uppdatera det pressetiska systemet. Ett system som skapades för att främja god och kvalitativ journalistik och därmed säkerställa förtroende för kåren. Men trots MeFo:s centrala roll tycks få medier ha intresserat sig för dess verksamhet. Vår intervju visar sig vara en av de första som Robert Aschberg har gjort i rollen som MeFo:s, och tidigare Pressens samarbetsnämnds, ordförande.

Intervjun med Robert Aschberg sker per telefon, som brukligt i dessa tider.

Vad anser du om rätten till samtidigt bemötande vid kritik?

– Ja, det tycker jag är en rimlig journalistisk regel. Jag brukar tillämpa den i det mesta jag gör, och det gör säkert de flesta journalister i Sverige.

Ett annat argument som Ola Sigvardsson ofta nämner till varför MEN inte ger företagen rätt till samtidigt bemötande är att juridiska personer inte heller har några rättigheter vid kränkning eller förtal enligt lagstiftningen, ett argument som även Aschberg framhåller. Samtidigt bygger MEN:s riktlinjer på ett självreglerande system som är tänkt att just ge ett ökat skydd mot publicistskador, utöver vad lagstiftningen ger.

I publicitetsreglerna finns kravet om saklighet, hur är man saklig om man inte söker svar från båda sidor?

– Nej då är man väl inte saklig. Eller man kan ju vara saklig för det, men man ska vara rättvis. Man kan vara saklig om man har konkreta bevis, men jag tycker att man även i de fallen ska ge den anklagade parten möjlighet till att kommentera.

Vad skulle journalistiken förlora på att ha samtidigt bemötande som regel?

– Journalistiken skulle inte förlora på det. Jag anser att det är en rimlig regel som bör tillämpas att man ska höra alla parter i en konflikt. Men jag är inte tillräckligt insatt i historien här med de fall som varit, vilket jag kanske borde vara men det är jag inte.

Är det möjligt att den frågan skulle komma upp som en diskussion på era möten framöver?

– Ja, det är möjligt men då skulle jag nog behöva titta närmare på de fall som du hänvisar till. Du sa att det är flera om året – jag förstår om det är väldigt jobbigt för dem som drabbas, men det låter inte speciellt mycket givet all journalistik som publiceras.

Den första januari genomgick det medieetiska systemet en historisk omvandling när ett första steg togs mot ett integrerat system där etermedia och pressen nu granskas av en och samma enhet, men prövningen av etermedia i MEN är än så länge begränsad till frågor gällande kränkning av enskild person. Förändringen är ett resultat av många års förarbete som var så gott som färdigt när Aschberg trädde in i rollen som ordförande.

En effekt av att en del av de ärenden som tidigare prövades i granskningsnämnden nu ska prövas av MEN är minskad insyn. Det självreglerande systemet är nämligen stängt från insyn. Bara beslut som fattas i MEN offentliggörs, men materialet som ligger till grund för besluten går inte att begära ut. Detta skiljer sig från granskningsnämndens prövning av pressetik som är öppen.

Har ni funderat på att öppna upp MEN:s prövningar givet att ni nu tagit över en del av granskningsnämndens uppdrag?

– Det är ingen som har väckt den frågan nej.

PFU hade, likt MEN idag, tidigare stängda prövningar av pressetiken men beslutade för 15 år sedan att öppna upp sin verksamhet. Ett beslut som Elin Floberghagen, generalsekreterare för PFU, menar att de inte ångrat:

”Det är knappt någon som ifrågasätter att PFU:s prövningar är öppna vad jag vet – tvärtom. Det gör ont att bli offentlig, men det är ingen ursäkt att avstå. En yrkesgrupp som kräver öppenhet av andra bör också själva leva upp till samma krav.”

Hur ser du på PFU:s beslut som de tog för 15 år sedan?

– 15 år sedan var pre internet men i dagens läge missbrukas tillgängligheten. Jag tror att en öppen prövning av pressetik skulle kunna leda till drev och liknande som riktas mot personer som vill hävda sin rätt mot företag inom media. Slutna prövningar handlar om att skydda anmälarna.

Granskningsnämnden och PFU har öppna prövningar i dag men upplever inte det problem som du beskriver, hur tänker du där?

– De har väl gjort en annan bedömning.

Ser du inget värde med offentliga prövningar?

– Nej, men du kan ju förklara för mig vad du ser för fördelar med ett öppet system?

För att kunna bilda sig en egen uppfattning av olika frågor kan det vara avgörande att få tillgång till råmaterialet och inte en bearbetad tolkning av detsamma, ser du inte ett värde i det?

– Jo, så skulle det kunna vara men nu ser det inte ut på det sättet. Reglerna ser inte ut så.

Som ordförande i MeFo har Aschberg möjlighet att just föreslå och besluta om förändringar i MEN:s arbete, men han är tydlig med att öppna prövningar i MEN inte är en fråga som han har i avsikt att driva.

En annan fråga som förtjänar uppmärksamhet är prövningen av yrkesetik. Journalistförbundet har representanter i förvaltningsorganet men MEN:s uppdrag är att pröva pressetik, inte yrkesetik. Yrkesetiken prövas i stället av Journalistförbundets yrkesetiska nämnd (YEN). Men nämnden har genom åren fått hård kritik för att vara både tandlös och verkningslös, då knappt någon känner till dess existens. Detta leder till ytterst få anmälningar, en handfull om året, för nämnden att hantera.

Har du följt debatten av YEN genom åren?

– Nej, jag har inte brytt mig så mycket om det. Jag tycker att det har varit lite finlir. Med tiden vi lever i nu tycker jag tyvärr att dess betydelse håller på att suddas ut. Med köpta artiklar i tidningar osv.

När man läser anmälningar i MEN är det inte ovanligt att anmälarna delvis även är kritiska till journalisternas tillvägagångsätt, vilket faller under yrkesetik. Men detta är alltså inget som MEN prövar, till skillnad från PFU vars prövningar inbegriper både pressetik och yrkesetik.

Skulle inte pressetiken och yrkesetiken kunna prövas under samma tak?

– Det hade man kunnat göra och uppenbarligen har man gjort det i Norge, men den bedömningen har man inte gjort i Sverige.

Ytterligare en punkt där MEN skiljer sig från andra är synen på praxis. Ola Sigvardsson har vid upprepade tillfällen förklarat för NMI att det inte går att jämföra olika utfall i nämnden med varandra, nämnden tillämpar nämligen ingen praxis. Konsekvensen blir att nämndens utfall kan vara svåra att förstå för utomstående.

Varför använder sig inte MEN av en praxis?

– Då får jag gissa att det görs en särskild bedömning i varje fall, alla fall är unika på något sätt.

Det gäller troligtvis lika mycket i MEN som i granskningsnämnden eller i domstolar. Men ändå väljer granskningsnämnden, domstolar och PFU att tillämpa just en praxis, hur ser du på det?

– Ja, det är deras bedömning, vi har tillsvidare inte gjort samma bedömning. En institution som jag alltså varit ordförande i under knappt ett års tid.

Hur aktiv är MeFo i sin förvaltning av MEN?

– Jag kan inte svara på hur aktivt det är, det har varit två möten sedan jag tillträdde och vi ska ha ytterligare ett idag faktiskt. Men det är inte speciellt täta möten, mest formalia. Det är några små stadgeändringar som ska upp idag men som inte har någon större betydelse. Ola drar sina grejer men det blir inga större diskussioner.

Är det kul att vara ordförande för MeFo?

– Jag får väl säga så här, jag gör det för att det ingår i traditionen. Jag är inte extremt road av det men ibland måste man göra även sådant. Jag tycker Publicistklubben är kul men det kommer en del saker med det som inte är jättekul, men jag gör det.

Pamina Falck

Mediegranskare Näringslivets medieinstitut

Inga kommentarer



Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *