Grunderna för anmälningar till Medieombudsmannen under 2021.
Förra året redovisades i årsrapporten på vilka grunder olika anmälare hade anmält publiceringar till MO; den vanligaste var felaktig eller ofullständig sakuppgift. MO lyfte i årsrapporten 2020 att statistiken innehöll svagheter, då anmälare ofta är oprecisa i vad de tycker är klandervärt med en publicering, samt att felaktiga sakuppgifter faller utanför MO:s granskningsområde såvida de inte innebär skada för någon enskild.
NMI har tidigare lyft att publiceringen av anmälningsgrunderna är positivt för förståelsen för det medieetiska systemet och hur det fungerar i praktiken, samt för att öka transparensen i det medieetiska systemet. Före detta MO Ola Sigvardsson uttryckte också att informationen är värdefull. Även den norska motsvarigheten till MEN, Pressens faglige utvalg, publicerar grunderna till anmälningar de tar emot.
NMI har bett att få ta del av statistiken över anmälningsgrunderna, och kan konstatera att felaktig eller ofullständig sakuppgift var den vanligaste grunden för anmälan även under 2021. En ny kategori, som inte redovisades separat 2020, är fall som faller utanför MO:s prövning; 140 sådana fall anmäldes under 2021. Det motsvarar 25 % av samtliga anmälningar som kom in till MO under året. Med sådana fall menas anmälningar som inte har med medieetik att göra, eller där anmälan är riktad mot en publicist som inte är ansluten till det medieetiska systemet. Cirka en fjärdedel av de anmälningar som inkommer är alltså irrelevanta, vilket kanske säger något om allmänhetens bristande kunskaper om vad MO kan pröva.
Anmälningar som i och för sig faller inom MO:s behörighet, men där det till exempel har gått för lång tid sedan publiceringen eller personen som anmäler inte är personligen berörd av publiceringen, kategoriseras inte som fall som faller utanför MO:s prövning.
Anledningen till att informationen togs bort ur årsrapporten var att den ansågs oprecis och inte tillförde något värdefullt, enligt Medieombudsmannen Caspar Optiz.
NMI har bevakat flera av de fall som nu redovisas i årsrapporten.
Ett av dem handlade om universitetsläraren Johan Grant: Sveriges Radio och Sydsvenskan publicerade kritik mot honom gällande undervisningen på psykologprogrammet, vilket han inte fick bemöta samtidigt. Mediernas Etiknämnd menade dock att han inte hade pekats ut för en vidare krets än som redan kände till förhållandena, och att medierna därför inte hade haft någon skyldighet att bereda honom möjlighet till bemötande. NMI har kritiserat avgörandet på grund av MEN:s bristande motivering av sin bedömning att Grant inte hade pekats ut, bland annat eftersom bedömningen avviker från ett liknande fall. Johan Grant fick stöd från NMI i sin anmälan till MO, vilket kritiserades i Tidningen Journalisten.
Bland andra fall som har uppmärksammats av NMI under året kan nämnas rapporteringen kring läkare som har hängts ut på grund av sina bisysslor. Både i Piteå och i Uppsala har olika publiceringar där läkare har pekats ut som klandervärda friats av MEN. NMI kritiserade besluten för att vara alltför långtgående i bedömningen av vad som har allmänintresse när det gäller läkare.
I båda fallen handlade rapporteringen om att läkare hade haft intäkter vid sidan av sin huvudsakliga anställning, och det antyddes i publiceringarna att bisysslorna påverkade deras yrkesutövning. MEN uttalade att frågor som rör förutsättningarna för läkares yrkesutövning är av allmänintresse, och att läkare fick tåla granskning på grund av den förtroendeställning de har i förhållande till sina patienter. NMI:s kritik har rört den mycket omfattande tolkningen av allmänintresset i båda fallen, som innebär att i princip all rapportering om läkares förehavanden kan anses vara försvarlig, även om rapporteringen handlar om saker som inte förhindrar läkarnas yrkesutövning.
Ett annat uppmärksammat fall, som bland annat har diskuterats i Medierna i P1, gäller rapporteringen kring en kommunchef som misstänktes ha gått före i vaccinkön. Samtliga publiceringar som hänsköts till , på grund av det stora allmänintresset kring vaccinering samt att medierna haft belägg för sina publiceringar.
NMI har även belyst ett fällande avgörande under året, då Svensk Jakt fälldes för att ha undertecknat en debattartikel med organisationer debattören företrädde, trots att debattören själv ville att artikeln skulle stå för honom som privatperson. MEN uttalade att en tidning inte kan välja om en skribent skriver för en organisation, utan att det är upp till personen själv. Den medieetiska principen har inte tidigare förekommit i praxis, och var okänd för såväl NMI som publicisten. MEN avvek från MO:s bedömning; medieombudsmannen hade friat Svensk Jakt.
Under året har flera nya medier anslutit sig till det medieetiska systemet. Dels har mediebolag som Mix Megapol och Nent anslutit sig, dels har fler ”alternativmedier” anslutit sig, däribland Samnytt, som anmäldes sju gånger under året.
I årsrapporten kritiserar MO det nya kravet på att medier ska vara anslutna till det medieetiska systemet för att ta emot stöd från det allmänna. MO:s uppfattning är att medier som ansluter sig till systemet ska göra det för att de vill ta etiskt ansvar, snarare än att göra det av ekonomiska skäl, vilket NMI också har skrivit om. I årsrapporten konstaterar dock MO att det inte går att slå fast att de nyanslutna medierna enbart gjort detta av ekonomiska skäl.
En annan nyhet är att Medieetikens Förvaltningsorgan har beslutat att införa en möjlighet att utesluta medier som vid upprepade tillfällen bryter mot det medieetiska regelverket. från det medieetiska systemet. Det innebär att det nu finns en sanktion att tillgå mot sådana medier som exempelvis vägrar att publicera klander, eller som konsekvent gör oförsvarliga publiceringar.
Antalet anmälningar till MO ökade under 2021, från 470 till 540 fall. Trots det minskade antalet fällningar till endast 17 stycken, medan 48 ärenden friades av de 65 som hänsköts från MO till MEN. Som jämförelse fälldes 41 publiceringar under 2020. Under året var SVT det mediehus som anmäldes flest gånger, medan TV4 klandrades flest gånger av MEN, då tre av deras publiceringar bedömdes vara klandervärda.
MO skriver i årsberättelsen att inga medieetiska slutsatser kan dras av det låga antalet fällningar, som beror på att många ärenden som hanterades under våren var stora och komplexa, vilket medförde att få ärenden hänsköts till MEN under våren.
Årsrapporten är den första sedan Caspar Opitz blev ny MO. I rapporten skrivs att MO under det föregående året tagit initiativ för att åstadkomma en mer strukturerad process, bland annat genom att kräva mer preciserade yttranden från både anmälare och medier.
Inga kommentarer